"I Sverige får jag i alla fall en riktig begravning"

"Jag har gjort allt. Jag har gått i skolan, pluggat, praktiserat och blivit erbjuden olika arbeten. Jag kan snickra, städa, och baka maränger, surdegsbröd, semlor, allt. Men jag har inte kunnat arbeta, för Migrationsverket har sagt nej.

Förra tisdagen klockan sex på morgonen kom någon in i mitt sovrum och lyste på mej med ficklampa. Jag trodde först att det var någon av mina kompisar som skämtade, men det var Gränspolisen. Tre personer. Fyra andra sökte igenom grannhuset där min svenska mamma bor. Sju personer letade efter mig, för att de vill skicka mig till krig.

Det är klart att det är lättare att ta oss killar som inte är brottsliga. Vi följer lagen. Vi ljuger inte, och vi har ingen anledning att gömma oss. Klart att de hittar oss.

Nu har jag inget mer att kämpa för. Jag har redan pratat med alla. Med Polisen, Migrationsverket, min gode man och advokaten. Ingen kan göra något. 

Nu funderar jag bara på hur jag ska dö. Jag vill dö i Sverige, för när jag dör i Afghanistan vet ingen vart min kropp tar vägen. Jag blir bara kastad i något dike var som helst, eller brinner upp. I Sverige blir jag ihågkommen och får iallafall en riktig begravning."

Kommentar på Facebook:

"Det e allt sant, å jag vill ta av mitt liv här i Sverige, vill inte tillbaka till Afghanistan om Sverige utvisa mig tillbaka. I Afghanistan de kommer först klippa näsan och munnen sen handen foten och sen dö. Ingen kommer veta vart min kropp tar vägen, och den fjärde person kommer jag ta av mitt liv."

Det står media fritt att använda denna text.