Nästa vecka, den 23 september, påbörjar den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdsond Rosetta en utflykt bort från kometen 67P Churyumov-Gerasimenko. Man ska flyga ut till ett avstånd på 1500 km från kometkärnan. Det gör man för att få en mer fullständig bild av kometens atmosfär och hur den påverkas av solvinden. Ombord på Rosetta finns två mätinstrument från Institutet från rymdfysik, IRF.
IRF anser att rymdutredningen innehåller flera bra förslag. Utredaren drar slutsatsen att svensk rymdforskning är internationellt framgångsrik och poängterar vikten av kontinuitet och långsiktighet. IRF ser positivt på förslaget att Rymdstyrelsen ska utökas och få mer av ett samlande ansvar för rymdfrågor. IRF stödjer även förslaget att möjliggöra uppsändningar av småsatelliter från Esrange.
Regeringen har idag beslutat att utse Stanislav Barabash till ny föreståndare för Institutet för rymdfysik (IRF). Institutet arbetar huvudsakligen med grundforskning och högre utbildning. Stas Barabash rekryterades till IRF i början av 1990-talet och utsågs till professor vid institutet 2002. Han är en världsledande forskare för utveckling av mätinstrument för rymdmissioner.
Under det senaste året har rymdfarkosten Rosetta studerat kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko på nära håll under kometens färd runt solen. Tidigt i morgon (torsdag 13 augusti) når kometen perihelium, den punkt i dess bana där den befinner sig närmast solen. Ombord på Rosetta finns två instrument utvecklade vid Institutet för rymdfysik, IRF.
I dagarna meddelade den europeiska rymdorganisationen ESA att det blir franska Airbus som får bygga Europas nästa stora rymdfarkost JUICE (JUpiter ICy moons Explorer), som skickas till jätteplaneten Jupiter och dess isiga månar 2022. Två av de tio vetenskapliga instrumenten ombord kommer från Sverige, och utvecklas av forskargrupper vid Institutet för rymdfysik i Kiruna och Uppsala.
Den europeiska rymdorganisationen ESA har valt den svenska satelliten THOR (Turbulence Heating ObserveR) som en av tre kandidater till nästa europeiska M-klass projekt (mellanstora rymdmissioner inom ESA:s Cosmic Vision). Projektet leds av Andris Vaivads vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala.
I en artikel i tidskriften Science visar en internationell forskargrupp ledd från Institutet för rymdfysik i Kiruna vad som händer då en magnetosfär håller på att bildas kring kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Resultaten bygger på mätdata som samlats in av kometjägaren Rosetta.
Forskare från Österrike och Sverige presenterar i tidskriften Science en förklaring till gasmoln vid planeter kring andra stjärnor. Under de senaste åren har mer än tusen planeter kring andra stjärnor upptäckts. En del av planeterna passerar framför stjärnan. Man kan då få information om planetens atmosfär genom att observera hur den absorberar stjärnans ljus.
Institutet för rymdfysik (IRF), Uppsala universitet och Rymdstyrelsen inbjuder till Rymdvaka onsdag 12 november 13:00 - ca 20:00 i Siegbahnsalen på Ångströmlaboratoriet i Uppsala för att följa när rymdsonden Rosettas landare sätts ned på kärnan av kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.
På söndag den 19 oktober klockan 20:27 passerar en komet nära Mars. Samtidigt finns det svenska instrumentet ASPERA-3 ombord på den europeiska satelliten Mars Express på plats vid Mars för att göra mätningar. Kometen Siding Spring kommer att passera planeten Mars på ett avstånd av endast 140 000 km, ungefär en tredjedel av avståndet från jorden till månen.
Om två kolliderande områden med plasma har samma densitet, temperatur och styrka (men olika riktning) på magnetfältet, startas symmetrisk omkoppling, en process som forskare förstår någorlunda. Men det vanliga i naturen är att två områden med plasma har olika egenskaper, till exempel när solvinden möter jordens omgivning. Daniel Graham, IRF, har nu studerat asymmetrisk magnetisk omkoppling.
Shahab Fatemi, doktorand vid Institutet för rymdfysik (IRF) i Kiruna, presenterar nya rön om hur solvinden blåser kring månen. När solvinden (laddade partiklar från solen) träffar på månen kommer den i direkt kontakt med ytan eftersom månen saknar en tät atmosfär. En stor del av solvinden absorberas av månens yta, men en del reflekteras vid ytan och en del ändrar riktning p g a magnetiska fält.
