Nej till frilevande visent

Jägarnas Riksförbund har noterat den diskussion som följt av SLU:s planerade förstudie om att plantera ut visenter i den svenska naturen. Att stora betande klövdjur har en positiv effekt på biologisk mångfald är naturligt och något som förbundet har lyft under många år. I våra skogar finns många klövviltarter som redan i dag sköter om betande på ett förtjänstfullt vis, men naturligtvis kan det bli ännu bättre.

Visenter har inte funnits i Sverige på 8000 år. När visenterna senast strövade fritt i landet beboddes Sverige av färre än 10 000 människor. Det framstår inte som seriöst att försöka återinföra visenter med hänvisning till en historiskt naturlig förekomst när de naturliga förutsättningarna nu är så diametralt skilda mot då. Förslaget saknar helt enkelt verklighetsförankring.

Det som däremot funnits i Sverige de senaste hundratals åren, men som tyvärr minskat, är fritt betande tamdjur i skogarna. Fäbodbruk och skogsbete ökar den biologiska mångfalden utan de konfliktsituationer som vilda visenter oundvikligen kommer leda till. Men för att skogsbetet ska kunna öka måste förutsättningarna förändras drastiskt, då det inte går att bedriva sådan verksamhet med den rovdjurstäthet som nu råder.

Att skogsbetet ska öka är en uppfattning som JRF delar. Lösningen är dock inte att återinföra en art som varit utdöd i tusentals år, utan att istället möjliggöra lokala små företagssatsningar på landsbygden och skapa skogsbete för tamdjur. Förutom en ökad biologisk mångfald gynnas den svenska livsmedelsproduktionen och företagandet vid sidan av ett bevarande av det kulturarv som fäbodbruk ska klassas som. Låt befolkningens möjlighet att leva och verka på landsbygden vara viktigare än biologiska experiment i vår natur.