Intervju med Ja till Livets nya ordförande Gunilla Gomér

Ja till Livets nya ordförande Gunilla Gomér vill se en förändring av Sveriges socialförsäkringssystem. -Unga tjejer måste också känna att de har möjlighet att behålla sitt barn.

Ja till Livets nya ordförande brinner för att hjälpa och stötta unga tjejer.

-Det är verkligen ett meningsfullt arbete och jag är så glad över att kunna hjälpa unga tjejer.

Därför kan hon inte låta bli att uppröras över hur det svenska socialförsäkringssystemet ser ut idag, vilket innebär att en kvinna som inte arbetat innan graviditeten får en inkomst på 180 kronor per arbetsdag. Något som Gunilla Gomér tycker är ett hån gentemot unga oplanerat gravida.

-Alla gravida måste ha rätt att känna att de kan behålla sitt barn. Det finns ingen som kan leva på en sådan liten summa. Det man egentligen säger är att arbetet är viktigare än barnen.

Gunilla Gomér är själv fyrbarnsmamma och utbildad sjuksköterska. Egentligen hade hon från början tänkt att utbildat sig till barnmorska men avbröt utbildningen efter att hon medverkat vid en sen abort.

-Jag jobbade på en kvinnoklinik då där kvinnor som skulle göra sena aborter vistades. Det var inte meningen att jag skulle bli involverad men det var för lite personal och jag fick hoppa in. Fostret var 22 veckor gammalt och levde när det kom ut. Det var en obehaglig upplevelse och jag såg vad en abort verkligen innebar, ett avbrytande av ett liv.

Med fyra barn, varav ett var oplanerat, vet hon vad det innebär att vara förälder. Det är en kunskap hon bär med sig i sitt arbete varje dag, för att kunna ge råd utifrån egna erfarenheter.

-Att ett barn är oplanerat behöver absolut inte betyda att det är oönskat. Varje barn är unikt och borde ha tillgång till den mest självklara rättigheten av alla, rätten att få födas.

Bättre information
Hon vill också se en utveckling av den information som ges till oplanerat gravida.

-Informationen som ges på MVC, ungdomsmottagningar, och skolor har en tendens att vara ganska så ensidig. Jag önskar att man i större utsträckning skulle få information om vart man kan vända sig om man vill behålla sitt barn, och att inte barnmorskor eller personal på ungdomsmottagningar tar för givet att abort är den bästa lösningen bara för att flickan är ung.

Information om att man kan komma att må både fysiskt och psykiskt dålig efter en abort tycker hon är viktigt att nämna i samband med abortrådgivningen.

-Alla har rätt att få adekvat information om vad ett ingrepp som abort innebär.

Attitydförändring krävs gentemot unga tjejer

-Attityden gentemot unga kvinnor måste förändras. Det måste kunna vara ok att föda barn även fast man är ung eller inte har fast jobb. Förutsättningar måste ges så att alla tjejer som vill behålla sitt barn ska ha möjlighet till det.

En idé som hon tycker det pratats alldeles för lite om i Sverige är möjligheten till adoption. Gunilla önskar att det fanns ett adoptionscenter där kvinnor i alla åldrar som känner att de inte har någon möjlighet att behålla sitt barn istället ger någon annan möjligheten att bli föräldrar. Hon ser det också som viktigt att Sverige börjar arbeta för en nollvision när det gäller aborter.

-Precis som att man talar om en nollvision när det gäller droger och trafikolyckor, måste man börja sträcka sig emot ett sådant mål när det gäller aborter. Även om vi vet att det kanske i praktiken inte är möjligt så måste attityden vara att så lite aborter som möjligt ska utföras.

Hur ser du på din roll som ordförande?

-Jag känner mig ödmjuk inför uppgiften eftersom det handlar om att rädda liv. Jag tror att det är viktigt att hela tiden hitta nya vägar att nå ut med sin information. Genom att använda internet, communities och forum kan vi nå ungdomar med saklig information som kanske kan vara alternativ till den information de får på ungdomsmottagningarna.