Spontanansökan blev en fullträff!

Hon kom till Sverige från Ungern med sina föräldrar när hon var fem år. Nu har hon ännu inte fyllt fyrtio, men hunnit med en gedigen karriär inom rese- och hotellbranschen. Fast egentligen är hon systemvetare från universitetet, något hon inte jobbat med eftersom hon inte tycker att det är särskilt roligt.

- Jag är mer social och utåtriktad, så det ska hända saker. Jag vill ha kundkontakt och ge service, säger hon.

Första jobbet var som praktikant på en resebyrå som gick i konkurs. Moni tog sig vidare till det glamourösa jobbet som promotionvärdinna. Hon var ung och trots att det var mycket hårt arbete, tidiga morgnar och sena kvällar, tyckte hon mycket om det.

Efter det kom hon till det reseföretag där hon skulle vara kvar i hela fjorton år. Då var de färre än tio anställda och hon arbetade från början med utbildning och service till företagets återförsäljare. Sedan kom de två barnen med ett par års mellanrum och när hon kom tillbaka så blev inriktningen mer mot hotell.

- Jag blev avdelningschef med personalansvar för fem personer och hade intäktsansvaret för hela hotelldelen i koncernen, åkte runt och utbildade alla och hade jätteroligt.

Företaget fortsatte att växa, från 50 anställda och några kontor runt om i landet, till 250 anställda och verksamhet i flera länder i Europa. Då fick företaget en ny ägare och hela verksamheten flyttades. Det gick att pendla, men det var långt. Moni var en av de få som varit med länge och som fick stanna kvar. Alla fick alternativet att sluta och få sex månaders lön.

- Det var långt att pendla fyra timmar varje dag, men jag ville ändå se vad det var.

Men efter en tid tyckte hon inte att det var värt det och valde att söka sig vidare.

- Jag tänkte att jag skulle till någon hotellverksamhet, berättar hon.

Så blev det också. Efter en ledig sommar fick hon jobb på ett hotell som bokningschef. Hon hade sin plats på huvudkontoret, med personalansvar och samarbete med företagets olika delar.  Ett halvår senare började det komma dåliga vibbar och ytterligare ett par månade senare var konkursen ett faktum och personalen blev uppsagd.

Plötsligt var Moni arbetslös och det var lågkonjunktur.

- Då var det verkligt. Jag hade inte ens en inkomst utan a-kassa.

Hon gick till Arbetsförmedlingen och hamnade på ett möte med bara ungdomar där hon inte riktigt kände sig hemma. Hon hade ordning på sina papper, redan full fart på att söka jobb och såg att hon och de som var i början av sitt yrkesliv hade helt olika behov.

Arbetsförmedlingen berättade att hon kunde få en jobbcoach. Via en bekant fick hon tipset om Karera och tog noga reda på vilka de var innan hon bestämde sig och tog kontakt.

- De har en sådan bredd, de är utbildade och de arbetar själva med rekrytering. Det är ett jättebra koncept för den som söker jobb, menar Moni.

Inför mötet tänkte hon inte så mycket och hade inte så många föreställningar. En annan väninna hade sagt om sina egna möten med en jobbcoach att hon tyckte de var lönlösa, men en annan hade alltså rekommenderat det.

- Kanske beror det på vem man pratar med och man kan vara i olika stadier i livet, funderar Moni.

En sommardag tog hon med sig sina papper och gick till första mötet. När hon kom ut därifrån hade en ny process börjat. Moni Poutos är en sådan person som låter glad och entusiastisk i största allmänhet, men när hon börjar prata om den här delen kommer extra glöd.

- Jag älskade att gå dit! utbrister hon.

Moni berättar att den coach hon träffade först frågade henne vad hon ville och behövde. Hon tog sig verkligen an Moni med stort personlig engagemang, hennes positiva egenskaper och guidade henne psykologiskt. Att känna sig peppad och känna att man är på rätt spår var mycket värdefullt. De arbetade mycket med Monis CV och personliga brev, hur intervjuer kan vara och hur hon skulle leta jobb. De gick också igenom vilka yrken som skulle passa Moni.

Just då hade hon lite panik. Hösten och vardagen hade kommit och hon måste ha ett jobb.

- Jag är en sådan som är beredd att jobba med vad som helst. Jag sökte 200 jobb om dagen, berättar Moni.

Men det var egentligen ingen framkomlig väg. Istället lärde hon sig att söka rätt jobb så bra som möjligt.

- Jag var också med på en jobbsökarkurs som min coach höll. Hon gav tips och tricks om att vara proaktiv, skapa och se möjligheterna på företagen där jag skulle kunna passa. Så då skrev jag och skickade 500 – 600 spontanansökningar varje vecka.

Det var också så hon fick det jobb hon har idag. Hon lyckades pricka alldeles rätt när hon skickade en spontanansökan.

- Den som tog emot den ringde upp tio minuter senare.

De skulle precis söka någon till en tjänst som var precis det Moni sökte och hon fick en chans som alla andra sökande, gick igenom hela rekryteringsprocessen med tester och allt och till slut fick hon jobbet inom en stor framgångsrik hotellkedja.

Vid sidan av hade hon ytterligare två jobb på gång som hon tackade nej till. Alla hennes ansökningar hade börjat ge utdelning.

- Det är jättetufft att söka jobb, poängterar Moni. Att höra från alla andra att ”du som är så duktig, positiv och framåt kommer att hitta något snart” är jobbigt. Jag vet hur mycket jag sökte och hur viktigt det är med kontaktnät. Att hålla lågan i sig själv, inse sina styrkor och kunskaper och komma tillbaka är svårt. Händer det igen så är jag förberedd.

Om någon tvekar inför att ta hjälp av en jobbcoach, säger Moni:

- Jag var en sådan som tog åt mig vad jobbcoachen förmedlade och ville ut och jobba. Då ska man engagera sig och göra det ordentligt. Du måste själv vara aktiv och ha ett eget driv. De kan inte göra jobbet åt en. Jag hamnade verkligen på rätt plats med rätt jobbcoach!

Och nu har Moni också hamnat på rätt jobb där hon utvecklas och stormtrivs!