Paulina Persson är Årets Handledare för Vård- och Omsorgscollage Skåene

Under handledarnas dag på Bricks Ideon utsågs Pernilla Persson till årets handledare 2025. Juryns motivering lyder:

”Paulina är väldigt uppskattad som handledare vid bland annat validering, en nyckelfunktion för en viktig utbildningsform. Hon möter eleven där hen är, och stöttar lärandet och yrkeskunnandet under APL” vi pratar med Paulina precis efter att hon har mottagit priset.

Hur känns det att ha tagit emot priset som årets handledare 2025?

Det känns som en dröm, säger Paulina.

Paulina har jobbat i åtta år på Vishetens vård-och omsorgsboende i Malmö. Hon har hela livet levt med dyslexi, och i vuxen ålder fick hon en diagnos. Att berätta det för sin chef var något hon först skämdes för och tyckte var jobbigt. Men att berätta är verkligen inget hon ångrar.

• Det var läraren på SFI Komvux som märkte att något inte var helt rätt. Läraren skickade mig till en läkare och de gjorde en utredning. Jag har dyslexi och jag har precis berättat för min chef hur det var när jag började. Jag ville inte att alla skulle veta att jag hade dyslexi. Det har varit svårt, i skolan även på jobbet. Men när jag berättade för min chef så hjälpte hon mig, jag fick min diagnos.

Årets handledare lyfter upp vikten av att ha ett öppet samtal med sina elever för att skapa trygghet och förtroende mellan handledare och elev, precis som hon har med sin chef. Paulina berättar hur viktigt det är från dag ett:

• Det första jag gör med min elev är att jag frågar ”Vad får jag veta om dig?”. Jag kanske går in och är privat, men jag vet hur mycket det hjälper. För jag vet hur mycket det hjälpte mig när jag berättade om min dyslexi. Om det är något så kan du berätta för mig så vet jag hur vi ska jobbar tillsammans.

Under tacktalet i aulan vänder hon sig till publiken som består av handledare från hela Skåne:

• Vi alla är duktiga handledare. Det är så fint, vi har ett viktigt och stort uppdrag och jag vet att alla vi gör det så bra vi kan. Vi lär från eleverna och de lär från oss, det är inte lätt. Jag sa till min chef, att ibland är det svårt, och det tar tid.

Årets handledare presenterades under en heldag med alla handledare från hela Skåne, en av talepunkterna var hur handledare kan arbeta med elever som har någon NPF-diagnos. Detta är något som Paulina också tycker är viktigt:

• De som har svårigheter, vi måste ha tålamod med dom. Vi måste engagera och visa ”du kan!” titta på mig, jag kom långt! Säg till dom att de kan, visa tålamod, det är inte lätt alltid med ungdomarna. Vad händer om vi inte visar tålamod, vem ska ta hand om dom? Vem ska ta hand om oss? Våra elever är framtidens undersköterskor. Det är de som kommer ta hand om oss eller de personerna som vi älskar.

Paulina uppmärksammas även för att utveckla APL med hennes arbete med språkutveckling. Hon har bland annat skapat en ordbok och ordlistor till arbetsplatsen. Paulina är drivande i arbetet med Peer Learning och hur metoden främjar elevers lärande.

Varför är det så viktigt med språkutveckling?

• Det är viktigt för att det skapar trygghet och självsäkerhet för medarbetarna. Man känner att man är en del av kollegorna och de närmaste. Jag vet hur det känns att inte kunna uttala vissa ord eller utrycka sig. Ibland känns det som ingen vill lyssna på dig eller involvera dig, för att du inte kan. Men många har mycket i sig, men kan inte utrycka det

Även om Paulina nu har vunnit priset som årets handledare, var hon själv elev en gång i tiden. Det är en tid som formade henne och hennes egen handledare var väldigt viktig för henne.

Kommer du ihåg din första handledare?

• Den kvinnan gav mig mycket.

På vilket sätt?

• Jag kände att jag kunde göra allt! Även om jag har dyslexi, jag kan inte stava rätt ibland. Jag har svårt att ta fram orden ibland, men hon sa till mig "du får ta så mycket tid du behöver, gör det som behövs göras, om det tar mycket tid, vem bryr sig?". Säger Paulina och fortsätter:

• Jag fick mycket tid. Jag såg hur hon uppmärksammade mig, hon lyssnade och gav mig tid. Hon trodde på mig, hon trodde att jag kunde bara jag fick tid på mig. "Du kan det Paulina” sa hon. det sa hon hela tiden. Du kan, jag vet att du kan.

Hur fick det dig att känna?

• Jag kände mig så glad, jag hade kanske inte gjort så mycket men jag kände att en dag blir jag bäst!

Paulina brinner för sin yrkesroll och höll ett tal för undersköterskans uppdrag som fick en hel aula att spetsa öronen. När personer hör med vilken glädje Paulina pratar om sitt arbete inspirerar och berör hon, vilket lockar fler till yrket. Stort grattis Paulina! Till sist vill hon tacka några utvalda personer för det här priset:

• Jag vill tacka Li Piros väldigt mycket. Och jag vill tacka mina lärare, de som märkte att jag hade svårigheter med dyslexi. De vägledde och hjälpte mig. Jag vill tacka dom väldigt mycket. Säger Paulina och fortsätter.

• Jag vill också tacka mina chefer på arbetsplatsen. De ger mig mycket stöd. Ändå vill jag säga till dom "jag har dyslexi och det är så svårt för mig och det tar tid" ändå pushar de mig. De skickar mig till kurser till höger och vänster, och det är då jag lär mig mycket varje dag. Jag vill också tacka mina kollegor, om jag har svårt att rapportera så hjälper de mig. De är för mig hela tiden, om jag ska skriva något som är viktigt så stöttar de mig hela tiden.

Ännu ett stort grattis Paulina från hela Vård-och Omsorgscollage och lycka till i framtiden.