Ensamhetens triologi, del II – Iris Alexandrovs kandidatutställning på Konstfack

VERNISSAGE PÅ GALLERI KONSTFACK 9 FEBRUARI KL 16–19

Öppet 10, 13, 15, 16 februari 12–16, den 14 kl 13–16. Gallerikritik den 13 februari kl 13–14.

Den försvunne [Der Verschollene]
Min utställning Den försvunne är den andra delen i utställningsserien Ensamhetens triologi och denna gång med inspiration av Kafkas novell Amerika. I denna hamnar huvudpersonen Karl i en passiv sits. Beslut tas ovanför hans huvud. Kafkas novell slutar mitt i en mening, vilket slutgiltigt klipper all potential för Karl att ta kontroll över sin situation.

"Jag har på ett personligt plan bearbetat en nära väns passage in i ett slags försvinnande från mig. Han kom att hamna i rollen som den barnhärtige samariten, men också som den ödesdrabbade stackaren. En person som hamnar i besvärliga situationer utan att själv tycka att han förtjänar det. Han räddas av olika personer, får surrogatfamiljer, flyr eller lämnas och behöver aldrig ta ansvar för sitt liv. Hans tid på jorden är en berättelse utan tydlig början eller slut. Rummet där han befinner sig är lika föränderligt som livet självt. Min vän finns i utställningen som ett frånvarande element. En slags undflyende och samtidigt omnipresent person. Tiden har delvis borstat bort spåren från hans närvaro, liksom sand i en övergiven ökenstad. Tiden har varit honom lika förlåtande som förgörande. De gamla möblerna står kvar som de blev lämnade, vissa färgade av tidens tand och andra orörda."

Det materiella i min utställning har fått ta stor plats och funktion i ett slags narrativ som beskriver både tid, funktion och värde. Föremålen har fått agera symbolik för människor i omgivningen, liksom Kafka skriver i Amerika: "...behind them all was New York, looking at Karl with the hundred thousand windows of its skyscrapers". Möblerna i utställningen är utan skuld. När de stirrar tillbaka på oss likt Kafkas New York vill de varken förklara eller försvara sin situation eller ställning.

Verket, Ensamhetens triologi, del II, handlar om viljan att nå bortom ramen, bortom det beskrivna, förklarade. Jag bara söker och faller efter något jag bara nästan får grepp om. Jag skulle vilja förenkla det hela genom att låta mina föremål och miljöer få en lika abstrakt och mångfacetterad betydelse som en tom tavla. Målad av betraktaren kan de världar som vi föreställer oss materialiseras med lika många berättelser som det finns människor.
(Iris Alexandrov, 2017)

Välkommen till Galleri Konstfack, LM Ericssons väg 14, t-banestation Telefonplan