Ny rapport visar på strukturell rasism på konstinstitutionerna

Risk för aggressivt beteende från kollegor, stress och ett obetalt ansvar för mångfaldsfrågor på arbetsplatsen. Det är sådant som framkommer i den första översikten som gjorts i Sverige inom konstbranschen. Bakom rapporten står Folkrörelsernas Konstfrämjande. Indikationerna är bekymmersamma, då konstvärlden annars betraktar sig som internationell och medveten om koloniala mekanismer, en självbild som varit ett hinder för utveckling, menar arbetsgruppen.

Att vara obetald mångfaldsexpert, alltid vara den som får representera grupper som inte tillhör majoritetssamhället eller att skapa strategier för att förhålla sig till en homogen arbetsplats, är några av de exempel som respondenterna vittnar om i enkäten och intervjuerna som studien genomfört. Det behöver inte vara fråga om rena rasistiska påhopp (även om även sådana förekommer), utan sådant som är svårare att få syn på, än mindre driva som arbetsmiljöfråga. Händelser som kan påverka hälsan och måendet hos anställda.

–Att jobba med konst, att få göra utställningar och ingå i den maktsfär som konstvärlden utgör är få förunnat. Det är en liten värld där nätverkande har central betydelse. Det gör att få vågar eller vill utmana föreställningarna om att det skulle kunna finnas problem som handlar om att konstvärlden ibland behöver rannsaka sig själv. Därför ser vi den här rapporten som viktig för att skapa en större genomlysning av en värld som kan te sig väldigt sluten. Svaren vi fått indikerar en del konkreta arbetsmiljöproblem, säger Ulrika Flink

Rapporten Strukturella mönster och vithetens monster bygger på en enkät med 51 svarande samt en fördjupande sammanfattning av intervjuer där tio personer har fått svara på frågor om rasism och rasistiska strukturer och normer på sin arbetsplats. Begreppet “monster” i rapportens titel är symbolisk och syftar på hur rasism kan uppenbara sig som subtila upplevelser av obehag och missförstånd där den som rasifieras får bära ansvaret.

–Rapporten ger en indikation där signalerna visar på ett behov av att i ett nästa steg fördjupa kunskapen. Det ger oss chansen att lyfta frågan om rasism kopplat till arbetsmiljöproblem för de som drabbas, att uppmuntra chefer att skaffa kompetens och kunskap kring rasism och rasistiska strukturer och därmed öppna upp för ett kvalitetshöjande arbete för hela konstfältet, säger rapportförfattaren Macarena Dusant.

I samband med rapportsläppet har projektet även låtit producera tre kortfilmer som på ett tillgängligt sätt redogör för de olika situationerna som kan uppstå på konstinstitutionerna.

Exempel på typiska situationer från respondenters frisvar

Språkligt. Att uppleva sig själv förminskad på grund av att inte prata perfekt svenska eller att prata med brytning.

Omvänt offerskap. Att bemötas av skuld och klandras för att ha orsakat smärta hos den person som mottar synpunkter eller som larmats om rasism i arbetsgruppen. Det vill säga, den som drabbats blir den som skapat skada. (Så kallad “vit skörhet”.)

Gasligting. Att bli ifrågasatt huruvida en rasistisk situation uppstått eller inte. En känsla av att överdriva eller missuppfatta. Att fråntas sin upplevda erfarenhet.

Informell mångfaldsexpert. Att personer som rasifieras som icke-vita i organisationen automatiskt och utan ett uttalat medgivande, utses till informella mångfaldskonsulter eller att representera en hel grupp i samhället.

Till filmen av Amanda Casallenas
Till hela rapporten (pdf)

Kontaktpersoner
Initiativtagare till projektet, Ulrika Flink, Konstfrämjandet Stockholm
Rapportförfattare och projektledare, Macarena Dusant, fristående konstvetare