Om barn som tappat hoppet

Läkare i Världens psykosociala och juridiska verksamhet påträffar hela tiden människor vars trygga tillvaro helt och hållet har tagits från dem. De verkligheter de här människorna lever i är fruktansvärda och orättvisa.

I år träffade Läkare i Världen en pojke och hans lillasyster. Pojken lider av uppgivenhetssyndrom, eller apati, ett psykologiskt tillstånd som gör att han inte kan funktionera alls längre. Han kan inte äta, inte leka, inte tala och inte hålla ögonen öppna. Han matas genom sond. Han har mist kontroll över alla sina kroppsliga funktioner på grund av den osäkerhet han lever i och de trauman han upplevt.

Pojkens trauma är mångfaldiga. Han har utstått många saker en ung människa aldrig ska behöva utstå. Hans uppgivenhetssyndrom är en direkt påföljd av dessa trauman och att han lever i fortsatt ovisshet tillsammans med sin mamma och sin syster. De har fått höra att de inte får stanna kvar i Sverige, och de vet med all säkerhet att resan tillbaka kommer att döda den här pojken. Hans kropp kommer inte att kunna hantera det. På stället de flydde från väntar ett utsatt liv för mamman och lillasystern; ett liv som sannolikt kommer att innehålla våld och sexuella övergrepp, kanske död för dem båda också.

Migrationsverket skriver i sitt utlåtande att de vet att pojken kommer att dö om han skickas åter till landet han bodde i. Trots detta har pojken och hans familj inte fått permanent uppehållstillstånd i Sverige eller tillgång till den reguljära vården.

Den här pojken har utstått trauma, misshandel och sorg och får ingen hjälp. Han har ingenstans att vända sig förutom till organisationer som Läkare i Världen. Det är på grund av människor som den här pojken, som inte längre har tillgång till mänskliga rättigheter, som vi vittnar.

Hjälp oss, du också, att vittna om de orättvisor, de brott mot mänskliga rättigheter och de förskräckligheter du ser i samhället och i världen. Sprid våra vittnesmål i sociala medier, och berätta om dina egna upplevelser under hashtaggen #vivittnar.