​Covid-19 får inte bli en förevändning för att låta människor dö på Medelhavet

Läkare Utan Gränser uppmanar europeiska regeringar att sluta använda coronapandemin som ett svepskäl för en dödlig migrationspolitik och att sluta hindra hjälporganisationer från att rädda liv till havs.

Organisationens uppmaning kommer efter de hemska scener som utspelade sig på Medelhavet under påskhelgen. Med hänvisning till covid-19 valde Malta och Italien att inte undsätta människorna på ett flertal överfulla gummibåtar i ländernas sök- och räddningszoner. Länderna nekade dessutom närmare 200 personer, som räddats av hjälporganisationers sök- och räddningsfartyg, en säker hamn.

Europeiska flyg övervakade området ovanifrån men trots att de såg hur situationen förvärrades under flera dagar ingrep de inte. Fem personer har bekräftats döda och sju är försvunna som en direkt följd av detta. Den 12 april förlorades kontakten med en båt med 85 passagerare och den befaras nu ha kapsejsat, trots att den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex hävdar att båten nått fram till Sicilien.

– Som medicinsk humanitär organisation arbetar Läkare Utan Gränser mot covid-19 världen över, inklusive i ett flertal europeiska länder. Vi förstår den allvarliga utmaning som den här pandemin utgör. Men att säkerställa liv och hälsa för människor på land och att rädda liv till havs behöver inte stå i motsatsförhållande till varandra, säger Annemarie Loof, operativt ansvarig för insatsen.

– Tysklands uppmaning till hjälporganisationer att avsluta sök- och räddningsinsatserna till havs är diskriminerande och oproportionerlig. Detsamma gäller Italiens och Maltas beslut att stänga sina hamnar för de som räddats. I bästa fall är det här oinformerade och reflexmässiga reaktioner, i värsta fall är det ett kalkylerat och cyniskt utnyttjande där oro för folkhälsan används som ett svepskäl för att förbjuda livräddande insatser och stänga dörren för människor i desperat behov av skydd.

– Läkare Utan Gränser är oroade över att länder använder smittskyddsåtgärder som ett verktyg för att rättfärdiga kränkningar av internationell rätt och humanitära principer, vilket leder till att de mest sårbara dör vid Europas gräns.

Mekanismer för vidarebosättning, omflyttning och repatriering har i nuläget skjutits upp, och det finns inga alternativ för flyktingar och migranter som försöker fly konfliktens Libyen. Enligt FN:s migrationsorganisation IOM är åtminstone 650 000 flyktingar och migranter nu fast i landet och därutöver finns även 150 000 libyska internflyktingar. Enbart under den senaste veckan har fler än 700 personer försökt fly i instabila gummibåtar – deras enda väg ut från den ohållbara humanitära situationen. Många båtar stoppas och tvingas tillbaka till Libyen av den libyska kustbevakningen, insatser som under den senaste veckan två gånger har fördröjts på grund av beskjutning runt hamnarna i Tripoli.

Samarbetet mellan Läkare Utan Gränser och SOS MEDITERRANEE avslutas

Trots att det finns ett stort behov av dedikerade sök- och räddningsinsatser fortsätter EU att frånsäga sig sitt ansvar och att hindra hjälporganisationer från att göra en insats. Konsekvensen är en stämning av fientlighet och osäkerhet som lamslår de som försöker genomföra det livräddande arbete som EU inte gör. Trots att det finns ett fartyg med medicinska team och räddningspersonal som är redo att återvända till havet, försvåras en humanitär insats i Medelhavet ytterligare av den nuvarande pandemin. Detta gör att Läkare Utan Gränser och dess samarbetsorganisation SOS MEDTERRANEE inte kan komma överens om avsegling just nu vilket försvårar möjligheten att fortsätta samarbetet.

– Läkare Utan Gränser och SOS MEDITERRANEE är överens om att det finns ett stort behov av vårt livräddande arbete till sjöss. Men uppfattningen hos SOS MEDITERRANEE är att en försäkran om en säker hamn är nödvändig innan arbetet kan återupptas. För Läkare Utan Gränser kommer den humanitära skyldigheten att agera alltid i första rummet, med eller utan sådana försäkringar. Vi ansåg inte att vi kunde ha ett fullt utrustat sök- och räddningsfartyg liggande i hamn när människor fortsätter att fly från Libyen och riskerar att drunkna. Så trots att EU:s försök att försvåra vårt uppdrag verkligen är ett dilemma, har Läkare Utan Gränser tagit det mycket svåra beslutet att avsluta samarbetet med SOS MEDITERRANEE, säger Annemarie Loof.

Nu måste EU, som har dragit ner på hjälporganisationers sök- och räddningskapacitet och tvingat fram ytterligare begränsningar för det fåtal som är kvar, ta ansvar för den humanitära krisen till sjöss. Ytterligare dödsfall och lidande måste förhindras – EU måste återuppta sin sök- och räddningsinsats och upphöra med finansiering och stöd till den libyska kustbevakningen som med tvång för tillbaka människor till Libyen.

Läkare Utan Gränser har samarbetat med SOS MEDITERRANEE sedan 2016. Tillsammans har de räddat och bistått fler än 30 000 människor med två sök- och räddningsfartyg, Aquarius och Ocean Viking.

Läkare Utan Gränser fortsätter att arbeta i Libyen och tillhandahåller humanitär och medicinsk hjälp till migranter och flyktingar strandsatta i landet, både på officiella förvar och i samhället i övrigt.

Organisationen arbetar just nu med coronaviruspandemin i Europa, Mellanöstern, Afrika, Asien och Amerika där flera länder har svaga hälso- och sjukvårdssystem och sårbara befolkningar, bland dem migranter och flyktingar som lever i överfulla förvar eller läger, utan adekvat tillgång till vatten eller sanitet och med begränsad tillgång till sjukvård.

Tillägg om påskhelgen:

Under påskhelgen anlände en båt på eget bevåg till Porto Palo på Sicilien, medan en annan båt med cirka 47 personer ombord gjorde flera nödsamtal medan de befann sig på maltesiskt vatten. De fick ingen hjälp på mer än 40 timmar från den maltesiska militären och räddades i slutändan av organisationen Salvamento Maritìmo Humanitarios fartyg Aita Mari, som var på väg att bistå en annan båt men lade om sin kurs. Ytterligare en båt, med cirka 55 personer ombord, lämnades i den maltesiska sök- och räddningszonen och undsattes slutligen av ett kommersiellt fartyg på maltesiskt vatten. Ombord fanns fem döda, och sju andra rapporteras saknade. De överlevande återfördes så småningom till Tripoli med ett libyskt fartyg, men de kunde inte gå av båten på flera timmar eftersom hamnområdet var osäkert.