Pressvisning av utställningen HÄNDERS VERK. 25 nov kl. 13.30 Västernorrlands museum

Välkommen till pressvisning av museets nya utställning Händers verk, måndagen den 25 november kl. 13.30, Västernorrlands museum, Härnösand.

I utställningen Händers verk, finns ett myller av berättelser om personer som skapat av lust och nödvändighet, kunskapsbärare och förebilder. Här visas Zachris Pehrssons träarbeten, 14-årige Erik Anderssons dansbana i trä, Snickar-Deas och Bror Rosins snidade figurer, vävbröderna i Kubbes unika vävteknik och SigridMårtensdotters kollage. Men också Märta Stina Abrahamsdotters stickade täcken, Brita Kajsa Karlsdotters broderade dukar och Emma Wibergs damastvävar. Det är textilt arv och alster i trä.

Det handlar om kroppens och händernas kunskap. Om de människor som med sina händer och sin kropp förvaltat och skapat ett arv till oss alla. Kunskaper som vi kommer att behöva för att möta framtiden. Och om vikten av att det finns förebilder.

- Men vet ett barn vad en förebild är?
När Jonathan 4 år fick frågan, hjälpte hans mamma honom, att svara:
Hon skriver:Jag försökte fråga Jonathan igår, men han har inte lärt sig vad en förebild är än. (Han började prata om dinosaurier.) Det måste nog vara lite äldre barn, jag tror att de i Jonathans ålder förvandlar sig själva till sin förebild.

En viktig fråga kan därför handla om vilka förebilder som vi låter våra barn förvandla sig själva till. Här kan personerna i utställningen bidra till möten med kunskaper, berättelser och tankar. För att inspirera barn, men också alla vuxna. Om vilka möjligheter det finns när vi struntar i att följa normerna om hur saker ska vara och livet ska levas.

Om personerna:
Märta Stina Abrahamsdotter (1825 - 1903) kallades för pellri, som betyder annorlunda, men fick samtidigt förtroendet att vara fadder för två barn. Sigrid Mårtensdotter (1836 – 1923) visade sina barn hur en person både kunde konsten att laga klockor och nät, samt skapa konst. Dorotea Salomonsson (1853 – 1928) eller Snickar Dea som hon kallades, försörjde en familj och barnaskara med sina unika snidade figurer. Hennes systerson Bror Rosin (1907 – 1988) följde i hennes fotspår som hantverkare.Hanblev en arbetets och vardagens skildrare genom sitt snidande.

Brita Kajsa Karlsdotter (1816 – 1915) hade erfarenhet av mobbing och sjukdom som barn, lärde sig brodera och lät det bli en inkomstkälla på äldre dar. Hon gav barnen i bygden en viktig roll, när hon bjöd in dem på nålkalas, för att få hjälp och glädje. Zachris Persson (1793 – 1871) skapade i sorgen efter en ungdomskärlek som dog och i glädje; kyrklig inredning, klockfodral, dörrar och musik. Han och hans hustru adopterade en pojke när de inte kunde få barn. Emma Wiberg (1901 – 1990) visade hur en ung målmedveten flicka kan bli en framgångsrik företagare och vävare. Men också hur samarbete mellan olika kunskapsbärare höjer värdet för alla parter.

Erik Andersson (1844 – 1924) var döv. Det var även hans bröder/bror. Han såg dansen, glädjen och virvlandet på dansbanan när han var 14 år. Hemma snickrade och konstruerade han en avancerad modell, som visar hur paren dansar runt, runt, om man vevar så att kugghjulen rörde sig. I Byn Kubbe bodde två bröder, Pehr Pehrsson (1795 – 1878) och Zachris Pehrsson (1808 – 1861). De uppfann en egen vävteknik och sålde unika täcken genom ett samarbete med Sörkörarna som körde till Stockholm med varor.

I utställningen finns taktila personliga kopior utifrån hur slöjdare tolkat originalet. Karin Jacobsson i Älandsbro, Ulf Palo i Söråker, Åke Melin i Nora och Härnösands hemslöjd har utfört dessa. I anslutning till de taktila objekten finns information i punktskrift, genom ett samarbeta med Härnösands folkhögskolas, synutbildning och sakkunniga. För den som önskar finns information att läsa med pictogram. Utöver detta finns läsplattor med fördjupning och intervjuer med barn om hur de tolkar Händers verk.

Kontaktuppgifter:

Utställningsproducent/Antikvarie, Mona Nilsson

Mobil: 073-071 56 93

Mail: mona.nilsson@vnmuseum.se