Hur är det att vara homosexuell man i Syrien och komma till svenskt asylboende?

Sibkiparken i Damaskus är platsen dit homosexuella män från hela landet kommer för att träffas. Det är här 21-åriga Furat först får höra talas om Hammamer; stadens dolda fristäder för bögar. I dessa offentliga badhus, där lukten av lagerblad och Aleppotvål fyller rummen, möts nakna män i ångan.

I en annan tid vaknar 28-åriga Furat på asylboendet i småländska Åseda, i panik med vidöppna ögon. Han ligger i en pöl av svett i den smala sängen. I drömmen var hans händer bakbundna och ögonen påtvingade en ögonbindel. Han visste vad som väntade. I allrummet hade någon visat ett av klippen som spreds på internet. Han visste vad som hände med bögar – syndare – som tillfångatagits av Daesh.

Han låser in sig på asylboendets toalett. För första gången på flera månader börjar han skriva.

"Krig inspirerar mig inte till att skriva romantisk poesi eller kärlekshistorier. Min resa, däremot, har onekligen drivit mig till att hitta modet; modet att berätta sanningen om mitt liv som homosexuell asylsökande.”

Khaled Alesmael skrev dessa texter på asylboendets toalett i Åseda, det enda stället han kände sig trygg och bekväm med pennan. Det är första gången vi får tillträde till dom gömda homosexuella rummen i Syrien och det liv en homosexuell man lever på ett asylboendet. En plats som är ett vakuum mellan hemlandet och det nya landet – ett ingenmansland.

Det här är något du aldrig tidigare läst.

Khaled Alesmael är journalist och författare, född i Syrien 1979. Prisbelönt för sitt arbete i radio och teve i Damaskus, Beirut, Amman, Kairo och Istanbul. Efter flykten till Sverige fick han permanent uppehållstillstånd 2015. Har arbetat på Uppdrag granskning och gjort reportage för bl a Konflikt i P1 och tidningen Ottar.Selamlik är hans debutroman.

Den 17 Aug kan du lyssna på Kahled Alesmael tillsammans med Jonas Gardell på Stadsbiblioteket under Europride 2018