C! SEE SE 100! Hundra år av samisk sorg och skam

Den 13/5 2021 är det 100 år sedan den dåvarande regeringen beslutade om att inrätta ett rasbiologiskt institut i Uppsala. Professor Herman Lundborg blev chef för statens institutet för Rasbiologi. Samerna blev snabbt en målgrupp för institutets verksamhet och flera expeditioner gjorde till Sápmi för att undersöka och vetenskapligt fastställa samerna som en lägre stående ras.

Albumaktuella Sara Ajnnak vill med musik skildra den dramatiska och nedtystade historien mellan Sverige och Sápmi. Albumet som släpps i augusti med namnet Homo Sapiens and My People tar avstamp i rasbiologin. Med gränslösa toner banar Sara Ajnnak väg för nya upptäckter av landskapet i norr då hon väver samman historia med nutid i nyskapande kompositioner.

Sara Ajnnak:

-I ett förtroligt samtal med väninnan, slöjdaren och formgivaren Anna-Stina Svakko berättade jag om mitt kommande album, hur jag sökt upp Karolina Rediviva, tittat på material från rasbiologiska institutet och läst boken Käraste Herman av Maja Hagerman. Tillsammans diskuterade vi hur vi från olika perspektiv kompletterade varandra med olika uttryck. Hur behovet av att genom våra respektive uttryck bearbeta, lyfta upp och synliggöra rasbiologin förstärkte varandras berättelser.

I Coronatider fick lösningen på det gemensamma verket där Sara Ajnnaks musik möter bilder på Anna-Stinas broderade konfirmationskolt bli en gemensam kortfilm som fått namnet C! SEE SE 100! Kortfilmen kommer släppas på sociala medier torsdagen den 13/5 som ett statement för vår gemensamma sorg och önskan om upprättelse för våra förfäder och befrielse från sorgen för kommande generationer.

Anna-Stina Svakko är en mångfacetterad duojár (slöjdare), konstnär och formgivare. Hennes kreativitet tar sig i uttryck i många olika former och innehåller allt från samiska traditionella dräkter, modern samisk design, textil konst, texter och specialbeställningar av kläder. Våra två tankar och den frustrationen som historien skapat under hundra år av s.k ”demokrati” fick en djupare dimension när vi insåg att vi inte var ensamma, våra berättelser kompletterade varandra och flätades ihop till en starkare röst. Den svenska historien är fylld av ouppklarade övergrepp mot Sápmi som skapat djupa sår. Sår och övergrepp som vi i vardagen bearbetar genom vår konst som nu tagit detta uttryck.

Anna-Stina presenterade en idé till ett verk som fått namnet "Morašmátki - Journey of sorrows" där hon broderat sin konfirmationskolt. Det blev en stark symbolisk handling.

Anna-Stina Svakko:

-När insikten vad som hänt min egen samiska familj under dessa 100 år i Sverige kom reaktionen tydligt översätta detta i kraftfulla verk. Min egna konfirmations gákti är budbäraren, broderad med ord som under lång tid påverkat min familj. Återbruk, symbolik, ord och känslor av vanmakt tillsammans med trädet från mina rötters plats. Detta skapade startade i projektet ”Händer Tillsammans” där ordet demokrati kändes alltför förskönat ur min synvinkel. Att nu samarbeta med Sara förstärker alla mina uttryck med den starkaste rösten.