I Can Only Be Me Eva Cassidy with the London Symphony Orchestra! Release 3 mars

"I Can Only Be Me" med Eva Cassidy är ett samarbetsverk som pekar tillbaka på en av de mest älskade rösterna från de senaste 40 åren, där Londons äldsta symfoniorkester inbäddar rösten i ett suggestivt nytt ljus. Med utgångspunkt från en serie låtar som spelats in av Cassidy före sin död vid 33 års ålder, har projektet inkluderat kreativ input från kompositörer, instrumentalister och tekniker från Old Street till Brighton och från Nashville till Pasadena. Deras uppdrag har varit att ge en artist som redan har slagit an ett känslomässigt ackord hos miljontals människor runt om i världen, ett helt nytt ljus.

Av de nio låtarna på albumet är Autumn Leaves från det amerikanska arrangemang-/produktionsteamet William Ross och Jochem van der Saag (vars CV:n sträcker sig från Barbra Streisand, Michael Bublé och till Star Wars), medan åtta låtar har arrangerats av den brittiske kompositören Christopher Willis. Willis var professor i musikvetenskap vid University of Cambridge, men lämnade fuga- och kontrapunktsklasser bakom sig för att "rymma" till Hollywood. När Tom Norrell på Evas etikett Blix Street hörde Willis soundtrack till Armando Ianuccis "The Death of Stalin" (2017) och "The Personal History of David Copperfield" (2019), kände han att Willis kunde vara någon som kunde förstärka Evas musik med hjälp av en symfoniorkester.

Ramen kring vilket Willis byggt sina arrangemang består av två av Evas studioinspelningar, plus framträdanden från hennes Blues Alley Jazz Club från januari 1996, året då hon dog. "Evas ursprungliga sång är i princip liveinspelningar med begränsad ljuddata för restaurering", säger ingenjör Dan Weinberg, som skötte restaureringen. "Så vi använde en flerstegsprocess med känslig, nästan rättsmedicinsk redigering av ljud - från cymballjud till ljudet av publik som äter middag några meter bort från Eva. Många timmars rendering bevarade kvaliteten och karaktären hos hennes sång och förlorade inget av magin".

AI och maskininlärningstekniken som är involverad i att isolera Evas röst liknar den som användes på den senaste releasen av The Beatles: "Get Back"-dokumentär och "Revolver"-albumet. Men Willis upptäckte snabbt att processen är mer organisk än den låter. "Termen AI antyder nästan att vi matade in den i en maskin, som Metal Micky, och det här kom ut i andra änden", säger han. "Men det finns mycket mänskligt engagemang. Detta är mer konst än vetenskap, nästan som att restaurera en målning".

Willis arbetade så intimt med hennes arv att Evas andliga kraft var ofrånkomlig. "Hon verkade tänka på de stora frågorna när hon sjöng", säger han. "Och orkesterarrangemangen tenderar att uppehålla sig vid det. Resultatet är oundvikligen eteriskt, och som om man känner Evas närvaro från bortom tid och rum. Denna effekt var inte avsedd, den hände av sig själv".

Inkluderade i låtlistan är bl.a framföranden av Christine' McVies "Songbird", Curtis Mayfields gospelhymn "People Get Ready", Bill Withers standard "Ain't No Sunshine" och en strängsektion av Cyndi Laupers "Time After Time". Men det är kanske i de mindre kända låtar (den traditionella "Waly, Waly", Buffy Sainte-Maries "Tall Trees In Georgia" och titelspåret, Stevie Wonder-rariteten "I Can Only Be Me") som mötet mellan de London Symphony Orchestra och flickan från Bowie, Maryland är som mest hypnotisk. Med frodiga ljudlandskap och orörd sång i perfekt balans – vad Willis kallar "matching the contour of what she did" – når Evas artisteri nya höjder.

Man vill inte släppa ut något i världen som inte känns rätt". Det är en känsla som delas av sångerskan familj som har gett projektet mer än bara sin stämpel. Evas bror Dan refererar till verket som "Det kan vara Evas bästa album hittills".