Istället för Bob Hund: Ökad återutgivningstakt!!

Bob Hund återutgav tidigare i år sina första fyra skivor på vinyl i nytt samarbete med Playground Music. Idag den 12/12, släpps ytterligare tre skivor från bandets digra katalog. Bandet beskriver själva utgåvorna här:

FOLKMUSIK FÖR FOLK SOM INTE KAN BETE SIG SOM FOLK

Bob Hunds första skiva spelades in fortare än låtarnas sammanlagda längd. Det var ett otåligt band som hoppade upp och ner i Tambourinestudion när producenten Per Sunding fick svettas vid mixerbordet för att hinna trycka på den röda inspelningsknappen fort nog innan alla försvann ut på Möllevången i jakten på nästa glas bier. Detta album är nu helt annorlunda, inga hysteriska rekordförsök att spela fortare än den egna indiepopskuggan, och inga fler naiva hesa Philemon Arthur & The Dung-aktiga yl och alldeles för kortklippta bandmedlemmar på omslaget.

Titellåten på albumet blev startskottet för det Bob Hund du både kunde se och höra på scen tills alldeles nyligen. Tjatigt, svängigt och alldeles under…ligt. Med ”Världens bästa dåliga låt” hade bandet glamrock-ambitioner, mycket tid lades på att spela in och mixa ”smällen” eller ”bomben” som kan höras i ett instrumentalt parti. Drömmarna om att detta skulle vara en hit inte bara för bandmedlemmarna själva grusades live inför publikens mestadels oförstående blickar. För första gången släpps detta album på vinyl!

STUMFILM

”Vi leker krig med våra resurser / lögner och bevis / på att vi leker krig ” är textrader som kan höras i demoinspelningen av låten med samma namn. Raderna fick aldrig följa med in i studioversionen, kanske låg de för nära sanningen? Bob Hund är på EP:n Stumfilm en orkester i transformation från de tidiga tragikomiskt jublande överenergiska indieåren till en mer sårbar och gnetig demokratisk popbandsprocess tillsammans med ”nyfödde” rytm-ekvilibristen Christian Gabel. De melankoliska texterna och melodierna ekar i Bob Hund fansens öron fortfarande. Låt nummer 2, Festen är över, med ett mjukare och mer bas/trumdrivet sväng, inspelad och utgiven 2010 slog igenom på allvar först 15 år senare….

LÅTER SOM MILJARDER

En vimsig liten popskiva utan dramatiska rök- och spegeleffekter ända fram till sista spåret, ”Maskerade”, där det superteatraliska slår emot oss med full kraft. ”Harduingetmankandansatill?” tog sju evigheter och åtta passerade deadlines innan den började svänga och kränga precis på det sätt som ingen riktigt trodde bandet kunde prestera. Skivomslaget blev ännu ett misslyckat försök från Martin Kanns sida att ” få sparken ”, en dröm han närt sedan album nummer ett. Bandets oändliga långsamma demokratiska tillverkningsprocesser fick honom att drömma om en total utförsäljning av framsidan, eller annonsytan om du så vill. Missa inte melodin Darrande varulvshänder, en liten suddig pärla som legat alltför länge på skeppsdäck utan att någon lagt märke till den.

En fjärde LP släpps i slutet av januari så den får vi återkomma till.

Skivorna distribueras av Playground Music