Mauro Scocco är här med Skånegatan

Idag släpps Mauro Scoccos nya singel ”Skånegatan” hämtad från hans kommande album ”Livets rytm” som ges ut den 30/10.

Lyssna här: https://mauro-scocco.ffm.to/skanegatan

”Livets rytm” är Mauro Scoccos fjortonde studioalbum i eget namn. Det är producerat av honom själv, förutom två spår där Kjell Andersson är medproducent; förra singeln ”Allt just nu” samt nya ”Skånegatan”.

”Det här albumet släpps inte för att världen behöver ett till Mauro Scocco-album”, säger Mauro. ”Det är för att jag behöver ge ut dessa låtar. Ett snapshot från mitt nu blandat med lite av min historia.”

Omslagsbilden till singeln ”Skånegatan” är tagen av formgivaren Pär Wickholm utanför den port där Mauro bodde under 1980-talet.

Mauro själv om singeln Skånegatan:

Det ringde i telefonen på Skeppargatan.

Det var från skivbolaget.

Skivbolaget som köpt skivbolaget vi hade skrivit på för redan i gymnasiet.

I tidningarna bilder på en glad Stikkan Anderson

flankerad av Lunding och Tapper från Stranded.

Vi delade alltså nu lokaler med ABBA och några till nere på Norrmalmstorg.

”kan du komma ner till kontoret idag, vi har något till dig” undrades det.

Jaha.

Vad kunde detta vara om.

När jag kom dit sa dom att Stikkans fru

ville träffa mig.

Det dom hade till mig var ett par nycklar och ett kontrakt på en etta på Skånegatan.

Dagen innan hade jag nämnt att det inte funkade så bra att bo hemma och om dom hörde något fick dom gärna höra av sig.

Det kunde nog ta tid sa dom.

Det tog ett dygn.

Min första lägenhet.

Söder, eller SOFO som den delen numera kallas var en ganska annorlunda värld från Östermalm som jag vuxit upp på. Folk hälsade på varann, gubbar från de kringliggande ungkarlshotellen spelade dragspel på gatan, grannar frågade om man ville komma in på en kaffe.

Så började då vuxenlivet på riktigt.

Tom Wolgers skulle komma över och hjälpa mig renovera.

Han satt såklart mest och rökte och undrade om jag inte var klar snart så vi kunde gå ut.

Jag körde in min telecaster under sängen och köpte te, mjölk samt tio burkar pytt i panna på Folkungagatan.

Min mor hade skött allt som hade med matlagning och hushåll att göra, jag visste ingenting om sådant.

Rockklubben Ritz blev ett andra hem under den här första tiden. Söderhallen var ett annat galet ställe.

På Söderhallen kan man fortsätta leva, som Eldkvarn sjöng i Söders kors.

Mink De Ville, Reeperbahn, Syl Sylvain, Docent död.

Varje vecka gick vi och såg nåt band.

Ritz var helt svartmålat och låg i tunnelbanan. Inga fönster, dryg personal och surt vin.

Jag älskade det.

Söder var även där alla musiker och allsköns kreativa typer bodde. Plötsligt träffade man alla av en slump!

Mannen under mig hade förvandlat sin lilla etta till en studio, han sov i nåt hörn bland ampexband och kompressorer. Imponerande.

Min sejour där varade i två år. Den lilla ettan byttes mot en trea på Kungsholmen så småningom för nu skulle jag bli sambo och det behövdes fler rum.

Med Hannas bar och hela det kapitlet började även Söder sakta en resa mot det det nu blivit.

SOFO.

Men där började det.

I nummer 78 bredvid vapenaffären snett mitt emot Pet sounds.

Det var spännande tider.

Skivbolag: Diesel Music/Playground Music