The Tallest Man On Earth är här med nya albumet ”Just Beyond Endless Mountain”

Lyssna här: https://thetallestmanonearth.f...

DI Weekend: 4/5 https://www.di.se/nyheter/bilj...

Aftonbladet: 4/5 https://www.aftonbladet.se/noj...

Lira gillar: https://www.aftonbladet.se/noj...

I snart tjugo år har Kristian Matsson spelat sig runt jorden som The Tallest Man on Earth och etablerat sig som en av de mest särpräglade artisterna i den samtida folkgenren. Länge har hans musik förståtts genom den amerikanska folktraditionens raster. Nya albumet Just Beyond Endless Mountain vänder på perspektivet.
Återkommen till hans barndoms landskap Dalarna började han plötsligt ta in den musik han så länge försökt undvika, polskorna, de gamla fältinspelningarna och de lokala traditionernas alla ljud. Resultatet blev både en hemkomst och ett nytt avstamp. Svensk folkmusik har förändrat hans melodier, hans sätt att sjunga och hans låtskrivande.

Dalarna är platsen dit svensken ständigt återvänder för att återknyta med historien, på ont och gott. Här växte Kristian upp under 80- och 90-talen, bland spelmän och folkdansare, timrade stugor och blomsterklädda midsommarstänger. Det var en kultur man marinerades i antingen man ville det eller ej. Danserna lärde man sig i skolan, musiken likaså, och varje nationell helgdag firades med spelmän, folkdräkter och gamla lekar. Som om landskapet liksom internaliserat nationens behov av något slags urtillstånd att fly till när moderniteten gått för långt och som i bara farten tagit sin egen befolkning gisslan.

Men Kristian lät sig inte tas fången så lätt. Han startade indieband, for runt på scenen som en Iggy Pop och åkte snowboard i stället. Men Bob Dylan slog upp ett fönster och Kristian hittade till källorna, till de gamla raspiga fältinspelningarna Dylan lutade sig mot där i början av allt. En annan tradition befriade Kristian Matsson, men kanske var det ändå samma på något sätt.

Kristians far gick bort 2024 efter några år med Alzheimers sjukdom. Tiden efter bortgången var det som om minnena av vem han en gång varit kom tillbaka igen efter slitsamma år av förvirring. Det präglade länge arbetet med den nya skivan.
"Det var mörkt där till en början, men farsan hade inte velat att jag skulle gå runt och vara en lipsill. Han har ju alltid varit den som stöttat mig. Så då kände jag att nu ska jag göra någonting som jag verkligen menar allvar med, för hans skull.”

Kristian Matsson faser framträder tydligt så här i efterhand. Tonårens kärlek till stökig rock som ersattes av fascinationen för den amerikanska bluesen och folkmusiken. Och så genombrottet, de stora USA-turnéerna, festivalspelningarna, publiken som stadigt växte, de alltmer professionella inspelningarna, flytten till USA och pendelrörelserna mellan solokonserterna och viljan att ha ett band med sig på scenen och i studion. Det har gått 20 vilda år sedan han släppte sin första EP.

Men något hände när han bestämde sig för att stanna upp. En ny fas tog sin början. Dalarna blev ett hem på riktigt. Hans gård blev hans fort och hans hemmastudio, som i perioder stått öde, blev den plats där inspirationen åter kunde forsa fram och friheten slog upp nya fönster.
Han odlade sin trädgård, blev delägare i några hästar, köpte sig en fyrhjuling att skotta gårdsplanen med. Och ännu fler instrument. Fiolen, som han sedan barndomen haft en så komplicerad relation till, kom in i hans liv ungefär när hans far gick bort. Han plockade upp den med tvekan men blev snabbt som besatt. Nu när ett par år har gått inleder han sina konserter med en polska av Pål Olle från Östbjörka.
”Jag var ju för outbildad i folkmusiktraditionen. Jag visste så lite om den. Det hade blivit någon omogen aversion mot hela det där kulturarvet där jag växte upp. Men nu bor jag ju här igen. Jag har läst så otroligt mycket, inte bara om musiken utan om hur människor levde förr. Jag tror att det har bidragit till att jag tycker att den här skivan är mer jag än någonsin. Den här skivan kommer verkligen någonstans ifrån."

Den svenska folkmusiken finns i många färger och former. Det finns en populär, glättig, variant. Och så finns det de gamla spelmännen vars musik man kan hitta bland gamla fältinspelningar, faktiskt märkligt lika de där amerikanska låtarna i Smithsonian arkiv. Där finns polskorna i skeva tretakter där dur och moll blandas om vartannat.

"Fältinspelningarna har gjort mig mindre rädd. Folk spelar för fort, surt eller på märkliga sätt. Men ibland är det surt på rätt sätt. Det har gjort att jag vågar vara mer dynamisk på scen, viska och skrika och låta saker vara fula.

Han har köpt ännu fler fioler nu. Och gamla rullbandare. De många instrumenten och den gamla teknologin är en del av hans process. När han tappar fokus kan han laga en bandspelare och när han är klar är inspirationen tillbaka.
Att spela in hemma igen har också inneburit en befrielse. Just Beyond Endless Mountain har fått ta tid.
"Jag tycker nästan att den här känns som en systerskiva till There's No Leaving Now. De är mest lika i hur de kom till och i känslan i mig. Jag hade otroligt roligt när jag gjorde båda två. Jag mådde väldigt bra av själva processen."

Han sjunger fortfarande om det hans ser runt omkring sig – om älvarna, naturen, fåglarna och tvivlet som trots allt ibland övermannar honom.
Den svenska folkmusikens påverkan på Just Beyond Endless Mountain är tydlig för den som vet vad den ska lyssna efter.
"Melodierna har ändrats framför allt. Det är många som kommer från fiolfraser, från Bodalåtar. De är så fina! Albumet hade inte låtit så här om jag inte hade lyssnat på svensk folkmusik. Det har dragit om lite kablar i mig."

I studion har han fått sällskap av sångerskan Sofia HK och trummisen Björn Sima. De flesta fiolerna och pianopåläggen på skivan har gjorts av Martin Hederos (The Soundtrack of Our Lifes, Hederosgruppen mfl). CJ Camerieri (Bon Iver, yMusic, Paul Simon) flög över från New York och lade blås. I övrigt har Kristian skött det mesta själv, från inspelning till mixning.
"Jag har kört mycket genom gamla rullbandspelare. Jag använder olika band med olika slitningsgrad och ibland har jag suttit med fingret på tonhuvudet och fått allt att svaja. Sången är körd genom en gammal Nagra och distar fint.”

Det är någonting med hur det funkar idag, med teknologi och AI. Det har aldrig varit lättare att göra en skiva som låter jättebra. Ironiskt nog skapar det mest av allt en känsla av frihet hos Kristian Matsson.
Just Beyond Endless Mountain är albumet som inleder ett nytt kapitel i en karriär som redan förändrat den moderna folkgenren och aldrig slagit sig till ro.