Utbredd ståltillverkning i norr för 2 000 år sedan

På över 40 olika platser, fördelade i ett långt bälte genom norra Finland, Sverige och Norge, producerades och smiddes avancerade järn- och stålföremål av jakt- och fångstgrupper redan för mer än 2 000 år sedan. De här helt nya upptäckterna av forskare vid Luleå tekniska universitet om utbredd avancerad järn- och ståltillverkning publiceras i en ny avhandling som kan komma att ändra gällande europeisk och global historieskrivning.

Det var på håret att fynden ens upptäcktes. De flesta av de 40-talet fyndplatserna ligger nämligen sedan flera årtionden under vatten till följd av 1900-talets stora vattenkraftsutbyggnader i norr. De gamla fornminnena som analyserats är metallrester, så kallade slagger från vad som visat sig vara 2 000 år gammal avancerad och utbredd järn- och stålframställning. Fynden har återfunnits i samlingar i Sverige, Norge och Finland som finns bevarade efter de arkeologiska inventeringar och undersökningar som gjordes i samband med vattenkraftsutbyggnaderna 1940-1980. Slaggerna har inte tidigare analyserats vetenskapligt. De har legat orörda i samlingarna i många decennier.

– Det är alltså först nu som de här metallfynden har kol 14-daterats, en säker metod som ju gör det möjligt att datera fornlämningar. Fynden har även analyserats arkeometallurgiskt, en disciplin som studerar metallhantverkets lämningar och spår. Vi har samarbetat interdisciplinärt i projektet inom teknikhistoria, arkeologi och arkeometallurgi, det är absolut en viktig anledning till att vi lyckats så bra, säger Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet och ledare för projektet.

När hennes forskargrupp år 2021 publicerade sina första resultat i den ansedda tidskriften Antiquity uppmärksammades det internationellt. Forskargruppen hade då bland annat hittat 2 000 år gamla järnframställningsugnar, så kallade blästugnar, med vilka man har framställt smidbart stål. Ugnarna återfanns vid två olika platser i nuvarande Norrbotten. Vid en av platserna återfanns även en samtida smidesplats. På platserna återfanns utöver stora mängder slagger, en yxa och knivar tillverkade i stål med flera lager av järn med olika kvaliteter. Dessa hör till de äldsta exemplen på så kallade temperaturbehandlade stålföremål som har hittats i Europa. Den kemiska analysen av slagger och föremål visade att de rörde sig om järnmalm från sjöar och myrar i regionen. Mängden slagger visade att det inte rörde sig om någon småskalig, impulsiv verksamhet utan om en omfattande produktion på upp till 80 kilo järn från respektive ugn.

Forskargruppen ansåg att det fanns anledning att tro att den här avancerade järn- och stålproduktionen i nordligaste Europa för 2 000 år sedan var mer geografiskt utbredd, och inledde ett intensivt arbete med att försöka kartlägga detta. Idag kan forskarna påvisa att den fanns på över 40 olika platser fördelade som i ett band längs norra Sverige, Finland och Norge. Att det förekom så tidigt och så långt bort från det förmodade centret för järn och stålframställning i det forntida Europa, Romarriket, har tidigare varit okänt. Att det var jakt och fångstgrupper som besatt de här avancerade kunskaperna, och inte en jordbrukande befolkning, går också tvärs emot den gängse historiska uppfattningen. Forskargruppens arbete visar att de nordliga jakt- och fångstgrupperna hade omfattande och lika avancerade smideskunskaper som romarna, samtida och delvis före dem, dessutom att de sannolikt var mer stationära i området än vad historiker och arkeologer tidigare trott.

– Det här förstår vi genom att vi har intresserat oss för hela produktionsprocessen, från råvaruinsamling till produktion i den forntida jakt- och fångstmiljön, och även analyserat processen utifrån det arktiska landskapet och klimatet, säger Carina Bennerhag, arkeolog vid Norrbottens museum som nu doktorerat i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet med avhandlingen "Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe", om de utbredda fynden.

Carina Bennerhag och Kristina Söderholm menar att deras forskargrupp förmodligen bara hittat en bråkdel av platserna där forntida jakt- och fångstgrupper ägnade sig åt avancerad järn- och stålframställning i nordligaste Europa. Trots att fornminnesinventeringen hittills varit mycket sporadisk i norra Sverige i jämförelse med södra Sverige, har nämligen förhållandevis mycket metallfynd ändå återfunnits i de nordliga samlingarna. Närmast kommer forskargruppen arbeta vidare med att bättre försöka förstå drivkrafter till att så många forntida jakt- och fångstsamhällen, över ett så stort geografiskt område och ungefär samtidigt, hade möjligheten eller valde att ägna sig åt järn- och stålframställning.

Avhandlingen Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe (diva-portal.org) som innehåller de sammantagna fynden och resultaten utgör en viktig milstolpe i den forskningssatsning som sedan 2016 genomförts vid Luleå tekniska universitet inom ett samarbete mellan disciplinerna teknikhistoria, arkeologi och arkeometallurgi, delvis i samarbete med Norrbottens museum. Forskningen har finansierats av bland annat Vetenskapsrådet, Berit Wallenbergs stiftelse och Riksbankens jubileumsfond.

Bilder och grafik: Längst ner i detta pressmeddelande finns bilder på fynd, kartbilder över fyndplatser och pressbilder på Carina Bennerhag och Kristina Söderholm, fria att använda för media.

Kontakt: Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, kristina.soderholm@ltu.se 072-5390838, Carina Bennerhag, arkeolog och doktor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, carina.bennerhag@ltu.se 073-8274797