RESAN TILL DEBUTBOKEN

Malou Bergs debutbok, ”Den Ena, En Annan och Jag”, består av ett inre samtal i tre röster, fördelat över 49 dagar. Samtalet går från högt till lågt, från djupaste allvar till humoristisk lätthet.

Det är en bok för alla de som funderar över sin tillvaro och över vad som egentligen är viktigt i livet. Som kanske söker nya vägar för att hitta svar.

Malou är noga med att betona att detta inte är ännu en så kallad självhjälpsbok.

”Någon sa att det är en ”självtänk-bok”, berättar hon. Det tycker jag passar bättre. Den kommer inte med några patentlösningar men får mig att reflektera över många saker jag själv tagit för givna. Min förhoppning är att den kan hjälpa läsaren på ett motsvarande sätt: att ge nya infallsvinklar och upptäcka möjligheter som man kanske inte tidigare sett. I grunden handlar det om att kunna acceptera och älska sig själv.”

Målet är inte att skriva någon på näsan, utan påminna läsarna om saker som de troligen redan gått och funderat på.

Malou är i första hand känd som firad sångerska och kompositör med många decenniers erfarenhet som singer-songwriter, gospelsångerska och mer genrelös med sina verk i sin den Plejadsvit som framförs på ett språk hon själv har uppfunnit.

Musiken har varit hennes identitet, men hon har skrivit hela sitt liv: låttexter, dikter, ”mellantexter” till musikaliska verk som Hoya och Omine, brev, reflektioner och en – än så länge – opublicerad musiksaga som heter ”Det lilla skolhuset”.

Hon har dock aldrig tidigare tänkt tanken att inkludera ordet ”författare” på sitt visitkort. Skrivandet har varit kravlöst och något hon bara gjort utan att ge det någon titel.

”Jag kommer ständigt tillbaka till att livet ska levas lekfullt, att man inte måste bestämma vad man ”är”, utan låta livsglädjen flöda genom en på ett naturligt sätt, utan omvägar. Jag har sett skrivandet som en del av musikskapandet. Det är först nu, när jag skriver text utan musik, som det ställs på sin lilla spets”.

Malou tror att hon, utan att veta det, förberedde sig för den här boken ganska länge. Flera av de medier som hon har gått till när hon har känt mig lite vilsen har oberoende av varandra sagt ”du ska skriva en bok”. Det har nu skett över tre, fyra decennier. Hon har alltid slagit ifrån sig det och sagt att hon inte är någon författare, men givetvis har det sått ett frö och skapat en nyfikenhet på vad de har menat.

Det började dock i en annan ände. Malou bestämde sig för att skriva en körbok och åkte till ett kloster på Sicilien för att slutföra den. Den satte sig dock snart på tvären.

”Det var för mycket motstånd och grus i maskineriet. Jag är van vid ett flöde när jag skriver musik, den bara väller in i en, och det är så det ska vara”.

Efter Sicilien så åkte hon till en skrivarretreat på Gozo. Där ingick varje dag tre timmar per dag med fritt skrivande, så kallat ”hopp och skriv”.

”Ett halvår tidigare hade ett medium sagt ”du har någon vid din sida, har du känt det?”. Det hade jag. Detta medium sa dessutom ”ni ska skriva en bok ihop”. Jag hade kvar det i minnet, satte mig ner med min skrivbok, tilltalade min följeslagare sa ”vi ska tydligen skriva en bok tillsammans” och frågade ”vad vill du då?”. Sedan skrev jag en gång varje dag under en vecka. Den sjätte dagen kom det in ett annat väsen, som fanns på min andra sida. Senare fortsatte jag att skriva hemma.

Malou har inga problem att beskriva sina följeslagare. Den Ena har otroligt mycket värme, humor och ”glitter i ögonen”. En Annan är mer strikt och formell.

”De har olika tonfall, även om de oftast säger samma saker. Under en hel dag skrattade Den Ena bara åt mig!”, ler Malou.

Är de av olika kön?

”Bara i mitt huvud. Men det kan lika gärna vara tvärtom, eller varken eller. Framför allt så spelar det inte någon roll. Men jag upplever att Den Ena har en mer kvinnlig energi, är mer inkännande och kommer ”från jorden” – grunden för allt levande. En Annan har mer stram energi, som möjligen är manlig. Men egentligen vet jag inte!”.

Malou är fullt medveten om att det mycket väl kan vara sig själv som hon kommunicerar med.

”Om det är så blir jag berörd av att mitt undermedvetna kan ha så mycket värme och klokhet, ler hon.

De flesta kan sannolikt hitta något att relatera till och reflektera över i boken. Dess lekfulla anslag gör att det inte känns som en instruktionsbok, utan snarare en bok som kan inspirera läsaren till att reflektera, fundera vidare och applicera nya tankegångar på sitt eget liv.

”Du kanske inser att det som du uppfattat att du måste, borde eller ska göra kanske inte alls behöver göras. Att vad som är rätt respektive fel kan förändras och du kanske aldrig blir klar. Att livet är en konstant pågående process är förvisso en utmaning, men även en enorm möjlighet”.

Malou ville initialt ta bort missförstånd och frisera så allt blev ”bra” men blev uppmuntrad att ta med allt, så att upplevelsen skulle förbli hel och autentisk.

”Det innebär att alla mina tillkortakommanden kommer ut i textform. Det kändes först jobbigt, men det fanns också en befrielse i detta. Jag står för att jag är den lilla människan som vågar ställa frågor”.

Givetvis kommer det att finnas folk som är skeptiska till boken och dess tillkomst. Det enda Malou kan göra är att uppmuntra dem att vara nyfikna och inte omedelbart vifta bort eller avfärda allt.

”Många skeptiker är så säkra på att de vet – och det är begränsande. Den här boken handlar inte om att finna Den Stora Sanningen, utan om reflektioner och infallsvinklar”, sammanfattar sångerskan, kompositören och musikern Malou, som nu - vare sig hon vill eller inte - även kan titulera sig författare.

Anders Lundquist

journalist/musikskribent/Låtskrivare/textförfattare