Slag mitt i solarplexus – att förlora sångrösten

Hösten 2018 tappade jag rösten. Jag var mitt uppe i releasen av mitt samlingsalbum Restful. Releasekonserten skulle vara om ett par månader och plötsligt var sångrösten borta! Jag övade, stretchade, kämpade allt jag kunde för att kunna vara fit for fight på releasen. Med nöd och näppe kravlade jag mig igenom konserten, rösten var minst sagt opålitlig och jag fick sjunga sååå försiktigt. Men jag tog mig ändå hjälpligt igenom. Rösten var inte tillbaka, men jag hade hopp om att återhämtningen skulle fortsätta.

Fyra månader senare fick jag två bakterieinfektioner på samma gång och då tappade jag rösten igen. Denna gång gick det inte alls. Den var som en skadskjuten kråka, slirade och sprack och dök, tonen försvann. Åå det var så hemskt. Att vara sångerska och förlora kontrollen över min sångröst är förfärligt. Röstspecialisten skickade mig till sånglogoped och jag jobbade på som sjutton. Samtidigt hade jag dragit igång ett nytt evenemang Halv Fyra Hos Mig - afternoon tea & liten konsert - i mitt rosa rum, hemma hos mig, som löpte 3 ggr under sommaren. Jag skulle sjunga och hade gästartister. Jag sjöng bara en låt varje gång och kunde bara välja låtar som jag eventuellt skulle kunna klara av att sjunga.

Hur jag tog mig igenom den sommaren är något jag helst vill glömma. För det var förfärligt. Jag kom ingenstans med logoped-övningarna och läkaren kunde inte förstå vad det var som hade hänt. Det syntes ingenting på stämbanden som kunde förklara varför sångrösten bar sig åt som den gjorde. Jag fick ställa in kommande konserter, tacka nej till inbjudan att sjunga i Kina. Och till slut lägga ner sången.

Att vara sångerska – och inte kunna sjunga – var som ett slag mitt i mitt livs solarplexus. Sången som alltid varit min livlina, den helade mig, den var min glädje, den var jag. Att sjunga var min kärlek, min mening med livet och mitt kall. Att inte kunna sjunga, det var som att dö. För vem var jag om jag inte kunde sjunga?

Jag la ner sången helt för att slippa höra min skadskjutna kråkröst - den gjorde mig så ledsen varje gång. I sex år brottades med den frågan. Jag landade till slut och insåg att det finns liv och glädje även utanför sången.

I våras kände jag att rösten hade vilat tillräckligt, nu var den redo att mjukt och försiktigt jobbas upp igen. Rösten klingar lite annorlunda nu och jag söker mig in i den, hittar nya vägar och klanger.

Jörgen Anderstig och jag tog upp tråden med Halv Fyra Hos Mig och bestämde att 28/9 så skulle vi återförena Malou & The Jazpels för en enda spelning. (Jazpels har inte spelat ihop på 18 år!) Vilken ljuvlig kombo; sångens återkomst och Jazpels återförening! Jazpel- sångerna liksom bubblar på, jag och rösten studsar på Jörgen och Arnold Rodriguez svängiga bädd av gospel och New Orleansjazz i härlig förening.

Vilket bra sätt att börja om på.

Malou Berg
20250924