Det är dags att förortsborna får berätta sina egna historier

När jag växte upp fanns det ingen som såg ut som jag i reklamfilmerna, på nyheterna eller i tv-serierna. Att aldrig se sig själv representerad påverkar ens självbild. Syns vi inte så finns vi inte och jag kände mig osynlig. Och om man är osynlig är det svårt att ta plats. Jag var rädd för att skriva, eftersom jag kände mig otillräcklig.

Jag nådde en punkt i livet där jag frågade mig själv varför jag lät rädslan hindra mig från att höja rösten. Jag visste att min dröm om att berätta historier som berör och inspirerar var för värdefull att ge upp och det blev mitt bränsle.

I medierna reduceras orten till kriminalitet, fattigdom och våld. Men den är så mycket mer än vad många tror. För mig är förorten gemenskap, kärlek och trygghet. Det var i förorten jag växte upp och det är förorten som jag kallar mitt hem, trots att jag lämnat den för ett område som präglas av uttrycket ‘’volvo,vovve och villa’’. Som tidigare förortsbo och journalist känner jag att det är min skyldighet att bredda mediebilden av våra förorter.

Serien ‘’Orten - mer än vad du tror’’ är viktig, eftersom bristen på mångfald och representation i medierna skapar en skev bild över hur det svenska samhället ser ut. I medierna talas det ofta om och för förortsbor, men alltför sällan får de föra sin egen talan. Därför har jag valt att byta perspektivet och istället låta förortsbor berätta sina historier.

I serien lyfts ämnen som psykisk ohälsa, konst och utbildning. Vi får möta Milad Mohammadi som berättar om hur utanförskapet varit hans drivkraft för att hjälpa andra, och hur han tillsammans med Helya Riazat grundat en egen skola. Ali Ahmed berättar varför han tycker att ortens unga män ska börja prata om psykisk ohälsa, och Ailin Moaf Mirlashari om hur hon genom sin konst vill bredda bilden av förorten.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tillsammans kan vi skapa inkluderande och nyanserade skildringar av vårt samhälle. Denna serie är ett steg i rätt riktning.