"Hade det varit min mormor hade jag önskat att folk skulle hjälpa mig leta"

En dag i mars 2016 började Mickael sin resa medMissing People Halland, efter att ha sett en efterlysning på Facebook justefter att hans egen mormor gått bort.

– Min mormor var denviktigaste personen jag någonsin haft i mitt liv. Efterlysningen greppade tagom mig, vi satt där i soffan hemma och jag kände med hur den saknade personenär någon annans mormor eller farmor.

Efter att ha läst omMissing People och hur ingen ska försvinna utan att hittas, vände han sigdirekt till sin sambo som gav honom en kram och önskade honom lycka till isökandet. Därefter begav han sig till samlingsplatsen utan att veta vad somväntade.

– Hade det varit minmormor hade jag önskat att folk skulle hjälpa mig leta.

När Mickael infannsig på plats såg han andra klädda i Missing Peoples färger som han kände igenfrån efterlysningen. Han fick vägledning ut i sökinsatsen och det var början påhans erfarenhet av Missing People. Än idag upplever han att organisationen harsamma struktur och hans förtroende för arbetet är lika starkt idag som då.

Innan Mickaelsengagemang inom Missing People visste han redan hur det kunde vara att arbetamed människor eftersom han varit undersköterska och engagemanget för sinamedmänniskor har han haft med sig länge. Han fortsatte som sökare och det togmånga år innan Mickael tog klivet att bli patrulledare eftersom han väntade påatt bli tillfrågad.

När han till slutfick ett mejl med information om utbildning och kom till kursen skrattade deandra i regionen - de tänkte att han redan var patrulledare med all sinerfarenhet. Utbildningen gick lätt för Mickael och han skrattar idag åt att hansatt och väntade på frågan i så många år innan han tog initiativet.

– Jag kom in påutbildningen med erfarenhet många av de andra inte hade och jag kunde besvaraallas frågor om hur en sökinsats går till. Allt från stort till smått, jag hadevarit ute på allt och redan stöttat andra.

Med mångårigerfarenhet av organisationen berättar han att det som fortfarande berör honommest är att se hur många som dyker upp på plats. Hur många som lämnat sina hemför att ansluta sig efter ett rop på hjälp från Missing People.

– Alla förtjänar atthittas. Ingen förtjänar att bli glömd. Jag har förstått i mötet med anhörigaatt jag kan ge en trygghet genom att visa att jag är på plats för någon jaginte känner. Att veta att medmänniskor finns där för dig när du behöver är entrygghet, att samhället kan sluta upp. Många känner sig ensamma idag och ensamär sällan stark.

Mickael minns demhan sökt efter som valt att försvinna på grund av psykisk ohälsa och han önskaratt de kunde se hur många som infinner sig för dem.

– De skulle se hurmånga som kommer för att de är borta. För även om en inte haft möjligheten ochlyckan att träffa dem så betyder de mycket, det finns en person bakom varjeförsvinnande, en möjlig vän.

Mickael beskriversig med ett skratt som en ödmjuk patrulledare, och han gör ett starkt intryck isitt berättande om medmänsklighet, tålamod - och hur viktigt det är att ha stödi ett samhälle där en lätt kan känna sig ensam.

En intervju av Emilie Onnela.