Beslut angående ersättning till "barnhemsbarnen" - logik? Nej, juridik!

Jag försöker förstå den juridiska aspekten i vanvårdsutredningen! Jag försöker verkligen men det är så svårt! I min värld är beslutet bara osannolikt, obegåvat, orättvist, hånfullt och inhumant. Det strider mot mänskliga rättigheter, mot alla människors lika värde, mot allt som kallas empati - jag skiter rent ut sagt i allt vad som kallas juridik! Det handlar ju om MÄNNISKOR!!

Jag är själv inte "drabbad", har inte ens en enda person i min omgivning eller i min släkt som har blivit drabbad så jag har ingen personlig vinning av det! Men jag har sett och hört med egna ögon och egna öron hur våra mest utsatta barn blir hånade, ironiserade, förtryckta, hotade, tillintetgjorda, psykiskt och fysiskt misshandlade av personal utan adekvat utbildning! Jag har varit innanför väggarna, bakom fasaden, under ytan och jag glömmer det aldrig! "Sting" sa en gång efter ett besök i AIDS-drabbade Afrika: "Har man en gång sett ett barn dö av AIDS i sin mammas famn glömmer man det aldrig!" Jag kan översätta det till mina erfarenheter: "Har man en gång sett ett barn i bli psykiskt och fysiskt kränkt av outbildad personal på en av Sveriges institutioner glömmer man det aldrig!"

Att dra en gräns för ersättning och ursäkt vid 1980 är patetiskt, oförlåtligt, ogenomtänkt och naivt! Men visst - jag förstår att inte en enda politiker, inte en enda makthavare, inte en enda utredare och inte heller en enda människa kan förstå vad som händer bakom fasaden på Sveriges hvb-hem på 2000-talet! Men jag vet - jag har sett det, med egna ögon! Jag blev mutad av verksamhetsledningen med pengar för att hålla käften! Men det gjorde jag inte! Jag skrev en bok - Internatet och det är jag grymt stolt över!

Hur kan man värdera någons liv med "plus minus 250.000 kr"? Är en persons liv, som blev placerad före 1980 mer värt än en person som blev placerad efter 1980? Är det verkligen logik? Nej, det kallas juridik!