Deportation 1/10 av "vuxna män"

Tisdagen 1 oktober 2019 lyfte ett chartrat plan med 25 personer från Arlanda med destination Kabul.

Av passagerarna ombord var de allra flesta ungdomar som kom hit till Sverige när de var minderåriga för fyra år sedan.

De här tvångsutvisningarna är tänkta att ske under radarn och transparensen är i stort sett obefintlig. Gränspolisen valde att för första gången använda orden ”vuxna män” i pressmeddelandet som gick ut efter den här deportationen. Orden spelar roll.

Det här är ungdomar som har fått betala ett orimligt högt pris som slagpåsar i de senaste årens migrationsdebatt.

Det behövs en lösning för de unga som varit i Sverige i många år och som hellre går under jord än låter sig utvisas. Politiker på alla nivåer behöver lyssna på och lära av de goda krafter som trots ett otroligt svårt läge har kämpat varje dag, varje timme och varje minut för att hålla humanismen och de mänskliga rättigheterna högt.

Precis som vi skrev i pressmeddelandet http://www.mynewsdesk.com/se/number-vistaarinteut/pressreleases/politiker-vi-ber-er-om-att-skyndsamt-utreda-fraagan-om-amnesti-1904754 inför Socialdemokraternas kongress 2017 kräver vi fortfarande att våra politiker hittar en hållbar lösning - vilket innebär att de utreder, analyserar och tar beslut om hur en amnesti skulle kunna gå till.

Vi har ett förslag: Låt alla ensamkommande som har varit här sedan 2015 få permanent uppehållstillstånd, PUT!.

Amin är 19 år och han har bott i en svensk familj sedan han kom till Sverige för fyra år sedan. I familjen finns det två yngre svenska syskon.

Han är kristen.

När han deporterades gick han på gymnasiet, vård och omsorg, och var på väg att ta studenten. Han skulle bli barnskötare.

Hamid fick sin ålder uppskriven från 17 till 18 år utan medicinsk åldersbedömning

Han kom till Sverige för fyra år sedan. Han var papperslös och hamnade i förvar i januari men vägrade att ge upp.

Han fick ny prövning utifrån apostat men Migrationsverket trodde inte på honom då han inte tidigare hade vågat berätta att han var ateist. Efter 8 månader i förvar blev han till slut knäckt och gav upp. Nu är han i Kabul och kommer snart att påbörja en mycket farlig resa till sin hemstad där mamman finns. Det är en stad där det råder fullt krig och där talibanerna tagit över. Resvägen dit är känd för att vara mycket farlig.

”En av de snällaste om omtänksammaste killar jag träffat. Han ger sina sista pengar till andra som behöver och om han behöver mat ser han till att alla andra har först. Är en mycket omtyckt kamrat och har många vänner. Saknaden är stor.”

Sayeed är född i Ghazni, men föräldrarna flydde till Iran när han var 6 månader gammal. Hans ålder blev uppskriven med nästan två år samband med avslaget. Han är nu 20 år enligt Migrationsverkets uppskrivna ålder. När han i somras var på festival med kompisar kom polisen och ville kontrollera dem. Då såg de att han var papperslös och han sattes i förvar.

Vi har en anknytningsansökan inskickad som vi kommer fortsätta med nu.

Amir blev uppskriven 1 år och blev då 18 år direkt vid ankomsten till Malmö 2015. På så vis kunde han bli bedömd som vuxen och fick därför inte heller gå i skolan, han fick ingen god man eller någon omsorg. Han hamnade istället på ett asylboende för vuxna och har fått klara sig helt själv.

Han är enligt Migrationsverket idag 22 år gammal.

Amir är konvertit och döpt, aktiv i en mindre församling sedan 3 år tillbaka. Han har fått hot från familj, släkt och även okända pga sin kristna tro. Han har i sitt grundärende även ett hot från talibaner i sin hemby vilket gjorde att han inte vågade ta med sin tazkira när han återvände då den skulle avslöja hans identitet.

Mycket framgångsrik fotbollsspelare. Hejar på Barca.

När Javad kom till Sverige hösten 2015 var han 16 år gammal. Han kom några dagar försent för att omfattas av nya gymnasielagen. I Sverige har han bott på hvb-hem, i frivilligt familjehem och i eget boende. När han deporterades gick han andra året på gymnasiet och var aktiv inom kyrkan. Han har konverterat till kristendomen, men fått avslag. I Afghanistan har han ingenting, ingen familj, ingen släkt, inga kontakter. Han känner inte landet och hans plan är att lämna Afghanistan så fort det är möjligt.