Låt sponsring bli en motor för jämställd idrott – inte ett skatteproblem

Förra veckan stängde remissrundan för utredningen kring Utvidgad avdragsrätt för sponsring. Regeringen har nu ett gyllene tillfälle att rätta till ett systemfel som länge bromsat investeringar i damidrott. Missar man det riskerar Sverige att fortsätta halka efter – trots att lösningen redan ligger på bordet.

Sverige har länge sett sig som ett föregångsland i jämställdhetsfrågor. Men när det gäller idrottens finansiering halkar vi efter. Det nuvarande skattesystemet för sponsring motverkar i praktiken investeringar i damidrott trots att intresset, kvaliteten och potentialen aldrig varit större. Nu finns ett konkret förslag på bordet om att utvidga avdragsrätten för sponsring och det är ett välkommet första steg. Men det är också ett vägval: ska vi fortsätta hålla tillbaka utvecklingen eller skapa förutsättningar för en modern, jämställd idrott?

Damelitfotbollen i Sverige har under de senaste åren tagit stora kliv framåt. Publiksiffror ökar, det mediala intresset växer och sportsliga framgångar stärker Sveriges position internationellt. Samtidigt är de ekonomiska förutsättningarna långt ifrån jämlika jämfört med herrfotbollen.

Det beror inte på bristande intresse utan på skeva och otidsenliga strukturer.

Ett sådant exempel är dagens regelverk för sponsring som skapar direkt ojämlika förutsättningar för till exempel damfotbollen. För att ett företag ska få göra skattemässigt korrekt avdrag krävs en tydlig, direkt och mätbar motprestation som direkt är kopplat till marknadsvärde och ekonomisk nytta för företaget.

I praktiken innebär det att investeringar i etablerade, redan kommersiellt starka sammanhang gynnas – medan verksamheter i tillväxtfas, som damfotbollen, missgynnas. Detta skapar en osäkerhet som får konkreta konsekvenser. Företag tvekar då man inte vågar göra en satsning utifrån oklara skatteregler. Investeringar skjuts upp eller uteblir och möjligheten att bygga långsiktiga partnerskap försvåras.

Särskilt drabbade är små och medelstora företag – de som ofta utgör ryggraden i damfotbollens partnerstruktur. När regelverket är otydligt blir risken för stor. Resultatet? Ett system som förstärker de ekonomiska klyftorna i idrotten.

Förslaget om en utvidgad avdragsrätt innebär att sponsring i större utsträckning erkänns som en legitim affärsutgift, även när motprestationen inte kan mätas exakt. Det speglar verkligheten bättre. Företag engagerar sig inte endast för exponering här och nu – utan för långsiktiga värden, varumärkesbyggande och samhällsansvar.
Det är en insikt som måste få genomslag i lagstiftningen.

För EFD, och för oss på OBOS som huvudpartner, är detta inte en teoretisk fråga. Vi ser dagligen vilken kraft som finns i att investera i damfotboll – inte bara sportsligt, utan samhälleligt. Föreningarna är lokala motorer för inkludering, folkhälsa och ungas utveckling. De skapar förebilder för nästa generation, inte minst för flickor.

Att stödja den verksamheten är mer än en affär. Det är en investering i samhället. Därför måste också regelverket vara utformat så att det uppmuntrar – inte försvårar – sådana investeringar.

Men en reform på papper räcker inte. För att få verklig effekt krävs tydlighet och förutsägbarhet. Om gränsdragningen mellan sponsring och gåva fortsatt är oklar riskerar osäkerheten att bestå och då uteblir också de investeringar som reformen är tänkt att möjliggöra. Det vore ett missat tillfälle och förödande för svensk idrott.

Efter valet 2022 lanserade regeringen Tidöavtalet där elitidrotten särskilt nämndes: ”Ett projekt ska genomföras för att stärka högstaligornas konkurrenskraft i den svenska elitfotbollen och elithockeyn. Regeringen kommer inleda ett särskilt projekt för högstaligornas konkurrenskraft”.

Något sådant projekt har vi inte sett men ett förändrat skattesystem kring sponsring skulle vara den signal från politiken som vi alla väntat på.

Malin Svensson
Koncerndirektör, Bostadsutveckling Trähus, OBOS

Jenny Hermansson
Generalsekreterare, Elitfotboll Dam