Från sorgpoet till glad mappieförläggare

Jag började skriva dikter i sorgen efter min man som dog i cancer hösten 2007. Dikterna blev en liten bok som jag lät trycka. Jag startade förlaget och sorgen hamnade i boken. Han hade velat det. Sedan dess har vi gett ut drygt 40 titlar. Vi introducerade 2016 en ny genre kallad mappielit, inspirerad av M-magasin. Nu har jag kallats mappieförläggare av samma tidning. Det känns jätteroligt.

 I sorgen efter att min man dog i en ovanlig och smärtsam cancersjukdom började jag skriva dikter.  Min dåvarande chef säger att hon inte märkte  att jag ibland även skrev i smyg på jobbet.  Därav namnet ordberoende.

Dikterna blev en liten bok som har hjälpt många andra sörjande. Jag tryckte upp den i tusen exemplar och den lilla pallen levererades till min hemadress, jag bor i lägenhet. Sorgen hamnade i boken och jag startade förlaget. Min man hade velat det. 

Sedan dess har förlaget gett ut drygt 40 titlar i olika genrer; mest romaner, flera novellsamlingar, några diktsamlingar, fackböcker och livsberättelser. Framförallt av kvinnliga författare som skriver på temat att ta vara på livet. Jag vill naturligtvis att våra romaner ska roa och underhålla, men också ge nya insikter och kanske till och med mod. 

Vi har introducerat en ny genre "mappielit", inspirerad av begreppet mappie och M-magasin. Nu kallas jag mappieförläggare av samma tidning.

Feelgood för mig är att förverkliga sina drömmar. Som i romanerna om De fyras gäng och Paris Passion med huvudpersonen Lena. Jag vill att de feelgoodromaner jag ger ut inte bara är snälla och menlösa utan uppmuntrande, uppfordrande och därmed uppiggande!!