Genom Nobelpristagaren Helen Hymes karaktär fick jag äntligen njuta av känslan att få ta emot Nobelpriset ur Carl den XVI Gustavs hand.

Drömmen om Nobel

Ända sedan barnsben har jag älskat allt som har med Nobel att göra. Den högtidliga prisutdelningen i Konserthuset, de vördnadsfulla pristagarna, kungligheterna med sina ordensband, medaljer och juveler. För att inte tala om klänningarna, håruppsättningarna, uppträdandena i Blå hallen, maten och inte minst dansen i Gyllene salen. Att titta på Nobelfesten på tjockteve tillsammans med mamma var en given högtidsstund. Det var också länge det närmaste jag kom en Nobelfest. Ända till jag skrev Priset.

Upplev det omöjliga genom din huvudperson

Genom Nobelpristagaren Helen Hymes karaktär fick jag äntligen njuta av känslan att få ta emot Nobelpriset ur Carl den XVI Gustavs hand. Och därefter åka limousine från Konserthuset till Stadshuset, medan snön sakta singlade ner över ett gnistrande vitt Stockholm. Att andäktigt balansera fram på höga klackar mellan fladdrande facklor och massiva stenpelare, uppför trappan till Blå hallens foajé. Och tänk, jag fick till och med prinsen av Sverige till bordet under Nobelbanketten.

Att utkämpa huvudpersonens strider

Genom Helens upplevde jag hur det känns att ha hela världens ögon på sig, att bli både hyllad, ifrågasatt och kritiserad. Och hur omtumlande det kan vara att oväntat bli totalt uppslukad av en manlig Nobelpristagare med rötter i en oansenlig by i Lappland, trots att man redan är lyckligt gift. Sida vid sida utkämpade Helen och jag tuffa strider mot inre demoner och moraliska dilemman. Inte alltid med särskilt lysande resultat. Helen är ju trots allt bara människa, precis som jag.

Häng mycket med dina karaktärer

Karaktärer är som sagt bara människor. Med både goda och mindre smickrande sidor som man kanske inte upptäcker vid en första anblick men som skiner igenom med tiden. Mitt tips är att tillbringa mycket tid med dina karaktärer. Ta med dem på restaurang och fråga vilken rätt de vill ha på menyn. Om de helst vill gå på bio eller hänga i baren efter middagen. Har ni en hetsig diskussion vid köksbordet, fundera över hur din huvudperson skulle ha låtit om hon suttit bredvid. Om hon kanske hade klampat upp för trappan och låst in sig på toaletten. Kommer du på dig själv med att ha långa, inre samtal med din huvudperson har du kommit en bra bit på vägen mot en trovärdig karaktär.

Varför inte kombinera din dröm med en hjärtefråga? 

För mig handlar skrivandet om att gå in i en känsla. Låta mig fångas av något jag känner starkt för. Som barndomsdrömmen om Nobelfesten eller min dagliga oro för klimathotet. I åratal har det övergått mitt förstånd hur vi i oförminskad takt fortsätter att ödelägga vår vackra blågröna planet. Ett ämne som är minst sagt centralt för huvudpersonerna i Priset. Var är det ens möjligt att leva tryggt i framtiden, när naturkatastrofer och pandemier löper amok? Och vilket pris är vi egentligen beredda att betala för en trygg framtid för våra barn och barnbarn? Stora frågor som i Priset bäddats in i både spänning och feelgood.

Vad gör dig galen?

Mitt bästa tips är ändå att skriva om något som väcker dina känslor och ditt engagemang. För ska det vara värt all den tid du lägger på din bok måste det handla om något du brinner för, som ligger nära hjärtat. För att ta sig igenom de tristare delarna i att vara författare behöver man snabbt kunna påminna sig om varför man skriver. Varför det är så viktigt att ge ut just din bok.

Årets Nobelprisutdelning ser jag tillsammans med HelenI år blir Nobelfestligheterna inte som vanligt. Ingen digital prisutdelning kan någonsin mäta sig med originalet i Konserthuset. Trots det kommer jag att sitta bänkad i hopp om att känna historiens vingslag och kanske en fläkt av glamour. Le åt Helens frustration över att inget är som det brukar och bjuda henne på en Gammeldansk. Har du läst Priset så förstår du varför.