Jag vill öppna andras hjärtan och ögon för att förstå livet, människan och sig själv bättre.

Efter ”Breven från E” blev det många intervjuer där man skulle svara på frågan; ”Vad är det du vill berätta?” Eller; ”Hur skulle du beskriva ditt författarskap?”

Ja, varför tusan skriver jag?

Det enkla svaret hade varit; ”Jag skriver för min egen skull.” För så är det ju. Som med dagboksskrivandet. Skapa reda i tankarna. Men om jag nu gräver lite djupare, ser vad som gömmer sig under det där självklara svaret, hittade jag följande svar; Jag vill skriva så att jag berör andra, känslomässigt. Jag vill öppna andras hjärtan och ögon för att förstå livet, människan och sig själv bättre. Det är mitt sätt att hjälpa. Mitt sätt att bidra till en bättre värld.

Jag lärde mig läsa på grund av min starka önskan om att kunna skriva. Så lusten till att uttrycka mig i skrift kom alltså först. Bokstäver sammanfördes till ord och snart skapades små sagor, sällan med ett slut, men alltid med illustrationer som jag plitat ner med stort allvar. Senare började dagboksskrivandet. Bok efter bok fylldes med mina tankar, jag hade redan då en förmåga att överanalysera och skrivandet hjälpte mig att få klarhet i vad som pågick i min hjärna och hjärta. Krossade drömmar och lycksaliga händelser fastnade där tillsammans med de där vardagliga händelserna som då var mitt liv. Jag har sparat dem, dagböckerna. Många av mina vänner har valt att elda upp sina, men jag har inte hjärta att göra det. Så de ligger där i plastlådorna i förrådet och väntar på tider då jag kanske har lust att blicka bakåt.

Det har jag inte nu. Nu vill jag istället blicka framåt. Skapa andras liv, mina karaktärers. Jag vill följa dem och deras utveckling och se vad som händer i deras värld. Och jag vet att, genom dem, så fortsätter jag att upptäcka mig själv. Hur jag ser på livet idag kommer fram i mina karaktärers strävan till lycka och balans, hotet från antagonisterna ser till att kontrasten finns där – det som behövs för att till sist få fram det jag vill säga tillsammans med det lyckliga slutet.

Av Pernilla Lindroos