"Jag tröståt när jag mådde dåligt och jag firade med mat när jag mådde bra. Idag har jag slutat med socker och gått ner 20 kilo"

"Mådde jag dåligt så åt jag. Mådde jag bra så ville jag laga till något extra gott. Jag hade återkommande depressioner som jag åt mig igenom. Jag åt för att bedöva värken i själen, eller fylla tomrummet som ekade. Mat var både belöning och tröst. Kärlek och bedövning. Precis som för Ulrika, huvudpersonen i ”Det krävs tusen vackra ord”.

Sen en dag kom domen. ”Du är i förstadiet till diabetes.”

Den dagen tvärslutade jag med allt som innehåller socker. Jag började lusläsa innehållsförteckningar, och tänka två gånger innan jag stoppade något i munnen. Jag började mäta mitt blodsocker varje morgon. Var det för högt var det långpromenader som gällde för att sänka sockret. Var det för lågt åt jag lite extra och skrev vidare på romanen ”Det krävs tusen vackra ord”. Jag lärde mig att äta efter klockan, inte efter kroppen. Var tredje timme var jag tvungen att äta något för att hålla sockret på en jämn nivå. Började det gunga fick jag fruktansvärda sockerfall.

Jag bröt det gamla innötta mönstret och ändrade min livsstil. Det tog några månader, men sen började jag att rasa i vikt. Över 20 kilo föll av mig. När jag hade gått ner 18 kilo skaffade jag mig ett gymkort och började träna. Inte för att gå ner mer i vikt, utan för att hålla mig frisk.

Min viktnedgång handlar inte om att ”bli smal”. Jag kommer aldrig att bli smal. Jag är kurvig och jag har mina bilringar kvar, även om de är flera storlekar mindre. Livet handlar om att må bra. Både i kropp och själ. Och för första gången i mitt liv mår jag bra. Riktigt bra."

Rose Marie Bouw bor idag i Nederländerna. Hon kommer till Sverige för lanseringen av sin andra roman "Det krävs tusen vackra ord" den 19 till 25 augusti.