Nu kommer "En förlorad vän" - Hur långt är du beredd att gå för att ta reda på sanningen? Och vad händer när du inser att den innehåller svar du inte vill ha?

Nu kommer spänningsromanen En förlorad vän av Therese Slettengren

Författaren till De likas lek är tillbaka med en spännande psykologisk bladvändare som kryper under huden. En tät skildring av det mörker som döljer sig bakom Stockholms skimrande fasad - en värld fylld av missbruk och hemlöshet

Malin har inte sett sin barndomsvän Kattis sedan våren för tjugo år sedan då allt gick fel. En dag får hon se Kattis dödsannons i tidningen och hennes trygga liv vänds upp och ner. Malin släpper allt annat och bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände med hennes vän. Sökandet ger fler frågor än svar och spåren leder Malin till mörka platser i Stockholms undre värld. Snart upptäcker hon att vännen försvunnit under märkliga omständigheter och att det finns starka krafter i hennes närhet som är beredda att göra vad som helst för att dölja sanningen.

Några frågor till författaren, Therese Slettengren:

Varför skrev du boken?

I den här romanen utgår jag från två barndomsvänner som växer upp under liknande förhållanden, men på grund av en enskild händelse går allt väldigt snett för en av tjejerna. Jag har ofta funderat på hur enskilda händelser kan påverka våra liv i olika riktningar, lite som i ”sliding doors”. Varför fastnar vissa personer i drogberoende, men inte andra? Hur kommer det sig att vissa personer hamnar i hemlöshet? Detta funderade jag också ofta på när jag en period arbetade på Södermalm i Stockholm och passerade narkomanerna som samlades utanför Maria Beroendecentrum varje morgon. Hur hade de hamnat där? Fanns det någon utlösande faktor?

Vad har du gjort för research?

Mycket. Förutom att läsa rapporter om hemlöshet och psykisk ohälsa har jag lyssnat på poddar där hemlösa berättar om sitt liv och träffat personer som varje dag arbetar med personer som inte kan eller vill bo hemma av någon anledning. Jag har bland annat träffat socialsekreterare på Uppsökarteamet i Stockholm och boendestödjare som tar hand om personer som fått tillfälligt boende. Jag mötte också Inga Pagerus, en fantastisk kvinna som vigt sitt liv åt att ta hand med unga tjejer som hamnat i utanförskap. Det var väldigt gripande.

I din roman är det en ung kvinna som hamnar snett, har det någon koppling till något som hänt dig?

Nej, det har ingen koppling till någon som hänt mig som tur är. Men tyvärr är det något som kan hända vem som helst. Jag har noga följt debatten kring ungas missbruk av Tramadol och det tragiska dödsfallet i Falun där 14-åriga Molly dog efter att ha intagit Tramadol tillsammans med alkohol. Tyvärr är detta inget nytt, utan har pågått länge. Det är lätt för unga i dag att köpa en karta med farliga och narkotikaklassade piller som är starkt beroendeframkallande. Detta ämne tar jag även upp i min roman.

Vad vill du att läsaren tar med sig efter att ha läst din roman?

Jag hoppas att min bok väcker tankar och igenkänning. Både kring hur lätt det är att förlora fotfästet, samt hur svårt det kan vara att hålla ihop sin familj. Jag tror också många kan känna igen sig i hur det är att tappa kontakten med gamla vänner och längta efter hur det var förr. Man kanske undrar vad som hände med vänskapen, varför förlorade man kontakten? Kanske ligger gammalt groll bakom eller ett missförstånd. Kanske var det helt enkelt livet som kom emellan. Mitt råd är att värna om gammal vänskap. Den är mycket värd. Sträck ut en hand och ta kontakt med den där kompisen du inte träffat på länge, det kommer du inte ångra.