2,9 miljoner till forskning om människohandel

Forskarna Märta C. Johansson och Anna Jonsson vid Örebro universitet har fått 2,9 miljoner kronor av Brottsoffermyndigheten för att undersöka lagstiftningen för människohandel ur ett brottsoffersperspektiv. På grund av komplicerade och svårtillämpade regler ställs olika krav i olika domstolar och brottsoffrets rättigheter hamnar i skymundan.

Domstolarna ska bedöma från fall till fall och ta hänsyn till psykologiska, sociala och ekonomiska faktorer i människohandelsbrott. Endast en minoritet av offren har förts bort med tvång, låsts in och varit helt okunniga om att arbetet på något sätt varit kopplat till sexhandel. Många har istället accepterat ett erbjudande på grund av ekonomiska svårigheter men sedan hamnat i en tvångssituation och inte haft någon väg ut.

–    Lagstiftningen ska ge ett vidare skydd än för situationer som liknas vid ”Lilja 4-ever” men skyddet har inte fungerat i praktiken, säger Märta C. Johansson.

Alla är olika
Många som utsatts för människohandel uppfyller inte mallen och då riskerar de att bli fråntagna det skydd de har rätt till. Märta C. Johansson och Anna Jonsson hoppas att deras resultat ska stärka skyddet för offren före, under och efter rättsprocessen.

–    Skillnader mellan vad som betraktas som frivillig prostitution och ”riktiga” människohandelsoffer beror på enskilda människors bilder av vad som är frivillighet och vad som är utsatthet, säger Märta C. Johansson.

I och med att reglerna runt människohandel är komplicerade använder sig åklagarna istället av koppleri och grovt koppleri i många fall. Människohandel är ett brott mot en individ medan koppleri ses som ett brott mot staten. Därmed har brottsoffret inte samma rätt till skadestånd, socialt stöd, rehabilitering och uppehållstillstånd.

Systematisering för likabehandling
Genom att systematisera hoppas forskarna skapa en överblick som ska göra det enklare för åklagare och myndigheter att behandla brottsoffer lika. Samverkan mellan sociala, brottsutredande och lagförande myndigheter har inte varit föremål för systematiska studier. Detsamma gäller samarbete mellan olika länder.

Anna Jonsson har studerat människohandel, särskilt i Östersjöregionen, under flera år. Hon skulle vilja säkra hela kedjan i samarbetet med andra länder. Vad händer med brottsoffret när hon har vittnat i Sverige? Hur ser återvändandet till det egna landet ut? Vilka problem kommer personen ifråga möta där?

Märta C. Johansson arbetade och bodde tillsammans med utsatta flickor i Indien och vet från sin tid där att det är stora skillnader mellan olika brottsoffer och deras behov.

–    För att Sverige och svenska myndigheter ska kunna fullgöra sina förpliktelser enligt internationell, europeisk och nationell rätt krävs en djupare förståelse av olika människohandelsmetoder och för deras offer, säger Märta C. Johansson.

För mer information kontakta: Märta C. Johansson: 0704-851288, marta.johansson@oru.se
och Anna Jonsson: 0702-269162, anna.jonsson@oru.se