Plymouthbröderna - Historia

Plymouthbrödernas historia går tillbaka till början av 1800-talet i England, där det fanns ett växande missnöje i den anglikanska kyrkan.

Som ett resultat av denna känsla startades spontant ett antal fristående möten, där män, kvinnor och barn samlades i en gemenskap grundad på Nya Testamentets undervisning. Det centrala i dessa möten var firandet Herrens Måltid (nattvarden).

Denna ”brödragemenskap” förkastade kyrkliga arrangemang och fokuserade i stället på individens direkta relation med Gud, och den betoning detta lägger på personligt ansvar. De träffades i enkla möteslokaler för Herrens Måltid och för att bedja och predika evangelium.

År 1829 bildades de första permanenta mötena och deltagarna fick namnet Plymouthbröderna efter staden Plymouth i södra England, där några av de mest framstående lärarna fanns.

Främst bland dessa var John Nelson Darby, som bidrog till bildandet av nya församlingar i England, Irland och på den europeiska kontinenten. Vid mitten av 1800-talet hade församlingsmedlemmar emigrerat till Amerika, Afrika, Australien och Nya Zeeland och grunden för en världsomspännande gemenskap hade bildats.

Vi tro är grundad på Bibeln, alla kristna kyrkors gemensamma text. Detta erkändes formellt 1926 i USA:s ”Census of Religious Bodies”: ”Det samfund som kallas Plymouthbröderna frånsäger sig alla beteckningar utom de som Bibeln föreskriver och som gäller för alla troende kristna. Att anta någon speciell titel skulle betyda att de är en sekt, vilket de förnekar, sekter och delningar fördöms i 1 Korinthierbrevet 1 vers 10 – 15”.