Mina största hjältar på Panzisjukhuset

Jag kom just tillbaka till mitt kontor efter att ha gjort min minst en-gång-per-vecka runda till köket, tvätten och renhållningen. Här har jag träffat dom som är mina största och mesta hjältar på sjukhuset.

Damerna i köket, som senaste veckorna har lagat 3 mål mat per dag till ca 325 patienter och medföljande anhöriga och detta på vedeldad "spis". Många, många fler personer än vanligt då vi just nu har extremt många patienter i projektet. Det är ju ändå bara dessa som får mat via sjukhuset. (Patienterna på resten av sjukhuset försörjs med mat av anhöriga). Ett hårt, slitigt och hett arbete. Detta efter att några i timmar suttit på en låg pall utanför köket och skalat potatis med kniv t.ex. I köket är väggarna under taket öppna för ventilation och ingen dörr finns det heller. Nu är det dessutom regntid och rätt vad det är kommer en våldsam skur och allt blir genomblött. Men man fortsätter oförtrutet vidare med arbetetÄ.patienterna måste ju få mat.

Sedan har vi personalen på tvätten, mest herrar, men några kraftfulla damer också. Hjältar allihopa! Just nu fungerar inte strömmen till tvättmaskinerna utan all tvätt sker för hand. Jo, du läste rätt, sjukhustvätten görs för hand med bara några rotborstar till hjälpÄÄ! Sjukhusets största generator fungerar inte just nu utan den behöver lagas. Det är ytterst svårt att hitta reservdelar och detta gör att tillgången till elektricitet är begränsad till det som det dåligt fungerande elbolaget i Bukavu ger. Vi väntar fortfarande på vatten och elledningar som måste till för att de 3 nya tvättmaskinerna, som generösa svenskar samlade pengar till förra hösten, skall kunna installeras och komma till användning. Frustration är bara förnamnetÄ.

Så är det alla städare och städerskor, filles de salles. Det är regntid och leran i Bukavu är ständigt närvarande och dras in överallt. Hur mycket alla än torkar och torkar, finns det alltid ställen där det dragits in lera sedan dom nyligen var där och torkade, och när dom är klara är det att börja om igen. Otacksamt och slitsamt.

Damerna i köket, arbetarna i tvätten och alla städerskor och städare är mina verkliga hjältar utan vilka ingenting skulle fungera varken för vården av patienterna eller arbetssituationen för resten av personalen. Dom får aldrig den uppmärksamhet som dom förtjänar, men skulle dom försvinna skulle det märkas omedelbart.

Av Ellinor Ädelroth,

Läkare och koordinator för PMU:s SSV-projekt vid Panzisjukhuset i DR Kongo.

Bildtext: Kvinnorna i köket på Panzisjukhuset. Foto: Anette Brolenius