"Kontentan? Zimbabwe; jag kommer tillbaka!"

Johan Klang är Praktikertjänsttandläkaren som åkte till Zimbabwe med Tandläkare utan gränser för att hjälpa barn i behov av tandvård. Johan sitter även med i Tandläkare Utan Gränsers styrelse. Det här är sista delen i Johans berättelse om sin resa.

Fredag eftermiddag kommer Tatenda till Mutambara för att hämta mig och ta mig till Leopard Rock i Bvumbabergen mot Mocambique. Leopard Rock blir min oas. Varmt vatten för att ta en dusch i är mycket uppskattat. En trerätters middag känns som rena himmelriket. Wifi. Kontakt med omvärlden. Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när jag hör ett hej på andra sidan telefonlinjen. Inte för saknaden utan för glädjen att kommunicera, prata svenska, höra att allt är bra hemma.

Kontrasterna blir snabbt påtagliga igen. Helgen går fort och snart är Tatenda tillbaka för att ta mig till Mutambara.

Efter fyra dagar med besök på skolor och screening av 1 600 barn har vi fått ihop ett digert antal barn som behöver komma till kliniken för behandling. Vi har onsdag och torsdag på oss att behandla 150 barn.

Arbetet varvas med utdragningar, tandstensborttagning, några enkla fyllningar och ett oändligt antal preventiva fyllningar på löpande band. Alla barn som kom till kliniken fick varsin tandborste. Jag fick applåder. De barn som varit extra tålmodiga och duktiga fick en liten leksak. En plastring, en leksaksbil eller en studsboll. Hemma tittar barnen med skeptiska ögon på mig när jag sträcker fram vår leksakslåda. De har ju en iPad hemma, vad ska man med en studsboll till?

Mina två sista dagar tillbringar jag helt ensam i mitt lilla gästhus. Amerikanerna har rest vidare till Sydafrika. Ensamheten gör sig påtaglig. Varje morgon kommer Joyce klockan sex. ”Goodmorning Doctor, slept well?” Att vakna till en härlig soluppgång, med en bakgrundsmusik av psalmer sjungna av sjukhuspersonalen från kapellet uppe på berget ger en bra start på dagen.

Efter mitt avslutade uppdrag bär det åter tillbaka till Harare. Tatenda hämtar mig i Mutambara och ytterligare 6 timmars bildfärd och 21 poliskontroller senare är jag tillbaka i Harare.

I flyget ser jag på skärmen att vi passerar Skåne på väg mot Stockholm. Efter en resa på ett drygt dygn står jag nu med fötterna på Arlanda. HEMMA! Aldrig har Stockholm känts så mycket som hemma. Sverige. Nu är det bara att sjunka ner i fåtöljen på tåget hem. Smälta alla intryck. Låta dem falla på plats. Efter fyra veckor förmås jag få ner denna berättelse i ord. Här är resultatet. Kontentan? Zimbabwe; jag kommer tillbaka!

//Johan Klang