IrakSolidaritet

Nyhetsbrev från IrakSolidaritet 200525: Trump fortsätter Irakkriget; bombar mer än föregångarna

Pressmeddelande   •   Maj 26, 2020 11:09 CEST

Efter artikeln publiceras källor med citat

20 maj deklarerade president Trump att Iraks säkerhet och stabilitet "fortsätter att utgöra ett ovanligt och exceptionellt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik" och han lade fast för ett år framåt det nationella nödläge, som uttrycktes i Executive Order 13303 från 22 maj 2003.

President Trump upprepar då och då att han ska avsluta de krig USA för i Mellanöstern och Afghanistan, men faktiskt har han bombat mer än Obama och Bush tillsammans.
"Georg W. Bushs angrepp på Irak, var det värsta beslutet i USA:s historia", sade nyligen Trump.
Det har kostat 8 biljoner dollar, sade han. Enligt Watson Institute uppgick kostnaderna för USA:s krig mot terrorn  efter 11 september till över 6,4 biljoner dollar i november 2019.

Många nära medarbetare har kommit direkt från det militärindustriella komplex, som enligt Trump "gillar krig". Hit hör general James Mattis, dessutom skyldig till grova krigsbrott i Falluja, Patrick Shanahan och nu försvarsminister Mike Esper, lobbyist för Raytheon (världens största tillverkare och leverantör av robotvapen), utrikesminister Mike Pompeo, medgrundare till Thayer Aerospace, och tidigare CIA:s generaldirektör. "I was the CIA director. We lied, we cheated, we stole", sade Pompeo i Texas. Publiken gapskrattade.

USA fortsätter koalitionsbombningarna i det "krig mot terrorn" som ständigt ska pågå. IS/Daesh har utnyttjat coronasituationen till fler attacker mot soldater, miliser och bybor. Terrorister är en nödvändig förutsättning för fortsatt krig mot terrorismen.

Bombningar och omlokaliseringar

20 maj bombade USA-koalitionen i det omstridda Makhmourområdet i nordvästra Irak och 10 maj bombade Frankrike runt Kirkuk.
USA-koalitionens träning av irakiska säkerhetsstyrkor har legat på sparlåga, men ska återupptas.
Under tiden har USA omlokaliserat till större baser, lämnat 8 mindre baser och förbättrar basernas infrastruktur. Luftförsvaret har byggts ut.

Nu kräver Trump 600 miljoner dollar för träning och utrustning av Iraks säkerhetsstyrkor. Detta ovanpå USA:s stöd till underrättelsearbete, logistik, flygunderstöd med mera.
Dessutom kräver han 120 miljoner dollar som stöd till Iraks katastrofekonomi. Det brukar också vara USA som kräver stöd från IMF och Världsbanken.
USA stal Iraks oljefonder och placerade pengarna i Federal Reserve i New York. USA beslutar varje år om en tilldelning från Iraks egna fonder. Dessa summor fraktas på båt till Irak.
USA har gett Irak ett nytt och längre undantag från sanktionerna mot Iran för att importera elektricitet och gas till Basra.

USA har medvetet skapat Iraks oerhörda beroende av USA, men ovanstående visar att USA i dagsläget knappast förväntar sig att bli militärt utslängt från Irak. Och NATO:s specialmission är kvar i Irak. Försvarsministrarna har lovat USA att betala mer och uppgradera missionen. Corona kom emellan och vi har ännu inte facit.
Parlamentsbeslutet från 3 januari att USA:s baser ska bort, verkar tillfälligt nedtonat.

Strategisk dialog


I juni inleds på USA:s initiativ strategiska samtal mellan USA och Irak om såväl militära som alla andra relationer. I den senaste rapporten från USA:s försvarsdepartement om "Operation Inherent Resolve " i Irak sägs att IS fortsätter ett "lågintensivt uppror" och att "IS förblir huvudfråga för strategisk dialog." Och i Defense One: " USA ska fortsätta att förfölja terrorismen på samma sätt som vi nu bekämpar coronaviruset."
USA:s kontraterror i Mellanöstern prioriterar proxytrupper, underrättelsearbete, övervakning, specialoperationer, drönare, utomrättsliga mord och bombunderstöd snarare än att sända fler USA-militärer.

Det finns även starka röster för ett tillbakadragande av USA:s trupper. Ett USA på nedgång , djupt splittrat ända in i den djupa staten, kan begå oberäkneliga krigshandlingar.

15 maj avskedade Trump generalinspektören för inrikesdepartementet, Steve Linic.
Det är den femte specialinspektören som avskedas på 6 veckor. Det är ett led i ett pågående angrepp på den verkställande makten. Enligt Trump har kongressen ingen rätt att granska makten överhuvudtaget.
Demokratiska spelregler sätts ur spel. Observatörer undrar om USA är på väg att bli en "kollapsad stat".

Den politiska situationen

Oktoberrevolten har beskrivits i tidigare Nyhetsbrev. De folkliga demonstrationerna, som pågått sedan 1 oktober, fortsätter med begränsade avbrott för coronavirus och förbud för folksamlingar.
10 maj återupptogs demonstrationerna i många irakiska städer.

Protesterna tvingade före jul dåvarande premiärminister Abdul Mahdi att avgå. Demonstranterna krävde att hela den korrupta politikerklassen, som kom med ockupationen, skulle bort, sekteristiska kvotsystem påtvingat av USA skulle bort, rättvisa och transparenta parlamentsval genomföras under internationell övervakning och genuint nationellt oberoende upprättas, fritt från såväl USA:s som Irans starka inflytande. Demonstranterna krävde slut på korruption, krävde välfärd och jobb för folket, nya vallagar och en ny icke-sekteristisk konstitution. Vi är alla irakier med en irakisk nationell identitet. "Vi vill ha vårt land tillbaka, ropar demonstranterna. "Ut med USA, ut med Iran!"

De makthavande vars rikedomar utgörs av stöld från det irakiska folket, avgår inte frivilligt.
Alla maktens partier har miliser som smugglar och stjäl olja.

USA:s utomrättsliga mord på general Suleimani, al Qudschefen med uppdrag i bl.a Irak och hans främsta lokale medarbetare Muhandis, chef för Hashd-al Shaabi (de folkliga miliserna, PMU) flyttade fokus bort från Oktoberrevolten och de folkliga kraven. Coronaviruset bidrog än mer att flytta fokus.

Två tillsatta premiärministrar, Muhammad Tawfiq Allawi och Adnan Al-Zurfi, misslyckades totalt med att bilda regering. Det är presidenten som utser dessa kandidater.
Den tredje utsedde till premiärministerposten, Mustafa al-Kadhimi, vann omröstningen i parlamentet 7 maj. Det har gått sex månader sedan Abadi avgick, men han kvarstod som interimpremiärminister tills nu. Parlamentsomröstningen föregicks av de sedvanliga motsättningarna och bråken. Al-Kadhimi tillsattes av presidenten. Han är inte vald.

Parlamentsvalet i maj 2019 bojkottades i hög utsträckning. Officiellt deltog 44%. I praktiken mellan 18% enligt somliga observatörer, men högst mellan 20 och 30%.
Legitima politiska representanter finns inte.

Al-Kadhimi, som var Iraks säkerhetschef och har varit journalist, har brittiskt medborgarskap och kom tillbaka till Irak med ockupationen. I Storbritannien arbetade han politiskt framför allt mot Saddam Hussein. Under sin period under Abadi som säkerhetschef, måste al-Kadhimi också stå till svars för dödandet och de många övergreppen på demonstranterna. Enligt Iran måste han som säkerhetschef på något sätt vara insatt i attentatet mot Suleimani och Muhandis.

Alla tidigare premiärministrar har tillhört starkt religiösa partier, som regel Dawapartiet och följt USA:s sekteristiska kvotsystem, enligt den av USA skrivna irakiska konstitutionen.
Al Khadimi har inget politiskt block i parlamentet och kommer inte från ett religiöst parti, men kvotsystemet följs.
Rent proiranska koalitioner var först starkt emot al-Khamiri, som utpekats som USA:s man. Valet av al-Khamiri väckte förtjusning i USA, men han har även fått Irans stöd.
Återigen enas USA och Iran om premiärministerkandidaten. Det anses vara ett villkor för "politisk balans" i Irak. Såväl USA som Iran hävdar att de är där för att försvara Iraks nationelle oberoende.

Kohandel


Vi kan nog dra slutsatsen att varken USA eller Iran vill ha en farligare eskalering av motsättningarna.
Båda drabbas hårt av corona och Iran dessutom av USA:s förödande sanktioner.

Enligt uppgifter har USA och Iran kohandlat. Iran ska på USA:s begäran ha beordrat de proiranska miliserna i Irak att stödja al-Khamiri på premiärministerposten.
USA:s motprestation ska ha varit att trappa ner militärt i Gulfområdet och "titta åt ett annat håll" om en tredje part i Europa frisläpper en del av Irans tillgångar som frysts på grund av USA:s hårda sanktioner.
Vilket land det rör sig om är oklart, men en domstol i Luxemburg beslöt förra månaden att stoppa USA:s krav på att 1,6 miljarder dollar av Irans tillgångar skulle användas till offer för 11 september.
"USA fick sin man och iranierna sina pengar", kommenterade en irakisk källa den hemliga uppgörelsen.

USA kommer dock inte ändra sin politik av "maximal press på Iran." Irans utrikesminister gör liknande uttalanden. Och Irans högste ledare ayatolla Khamenei förnyade 17 maj sitt krav på att USA:s trupper ska bort från Irak och Syrien.
Det faktum att de övervägande shiamuslimska demonstranterna i södra och mellersta Irak krävt att Irans inflytande upphör i Irak, påverkar situationen. Såväl milishögkvarter som maktens partihögkvarter har attackerats av demonstranterna.
Dessa proiranska miliser har följt sina egna ledare som skott sig och uppträtt som krigsherrar trots regeringsbeslut att de ska inlemmas i säkerhetsstyrkorna och trots lön av staten.

15 maj sade företrädare för demonstranterna att de snart kommer att lägga fram de krav demonstranterna enat sig om."Vi kommer inte sluta förrän vi fått gehör för våra krav och om vi känner att regeringen inte ändrar systemet, kommer vi att störta regeringen" sade Hussein al-Ghurabi, advokat och människorättsaktivist från Naserija.

"Det är inte vi som har utsett Mustafa al-Kadhimi, det är de politiska partierna", sade al- Ghurabi.
"Koordineringen mellan protesterna i olika städer har aldrig varit så stor som nu. Detta var tidigare inte fallet. Därför kan vi nu publicera ett gemensamt uttalande med våra krav."

Al-Kahdimi friar till alla parter med löften och försöker få demonstranterna med sig och visa sig handlingskraftig. I det politiska och ekonomiska kaos som råder och med en befolkning vars majoritet stöder demonstranterna, måste al-Khadimi vara handlingskraftig och lyssna på deras krav, men han är en del av den "politiska processen" och ska ta hänsyn till USA, Iran och Israel.

Vad händer nu?

Al-Khamiri utlovar nyval, kamp mot korruptionen, minska statens utgifter (en tveeggad fråga) och lät 11 maj arrestera minst fem milismän från gruppen Thaar Allah, som anklagats för att ha skjutit på demonstranterna och dödat en deltagare i Basra 10 maj.
Han lovar även att frige fängslade demonstranter och några demonstranter har frigetts.

Såväl säkerhetsstyrkor, polis som miliser har deltagit i dödandet av demonstranter och använt dödande tårgas och förbjuden jaktammunition mot demonstranterna.

Närmare 800 har dödats, lönnmördats eller kidnappats, varav många ledande aktivister, advokater och kvinnoledare. Över 25 000 har skadats. Det korrupta rättssystemet som kontrolleras av maktens partier har inte dömt några skyldiga.Trots arresteringen av de fem milismännen, trots löfte om lagenlig demonstrationsrätt, arresterades 18 maj 4 demonstranter i Diwaniya. Stora demonstrationer fick dem frigivna 19 maj. Minst en demonstrant dödades. I Basra.

Oberoende av vad al-Kadhimi själv önskar och vill åstadkomma, möter han näst intill oöverstigliga svårigheter. En del av parlamentet består av Irantrogna milisrepresentanter trots lagförbud mot väpnade gruppers deltagande i val. Alla partier och miliser har egna fängelser. Irak är det land i världen som har flest ofrivilligt försvunna. Mängder av människor sitter fängslade. Många familjer vågar inte anmäla till polis att anhöriga försvunnit eller fängslats. De är rädda för repressalier. Ingen officiell statistik är därför korrekt. Massgravar hittas där offer för dessa arresteringar och kidnappningar troligtvis finns.

Miliserna deltog i kampen mot IS och har del i segern över IS, men flera miliser både kidnappade och mördade sunnimuslimer av sekteristiska skäl.
I Irak valde USA att samarbeta med och föra till makten de mest fundamentalistiska och konservativa shiapartierna.
Detta har genomsyrat Iraks hittillsvarande klientregimer. Dess politiker är delaktiga i krigsbrott. De har alla stött ockupationen vare sig de nu lutar sig mest mot Iran eller USA.

Exemplet Mosul

Vi kan ta exemplet Mosul, en mångtusenårig kulturstad. Mosul intogs av IS/Daesh sommaren 2014.
Trots stor närvaro av irakisk militär, kunde en mindre styrka av IS-terrorister inta staden. Militären slängde sina vapen utan försvar.
En parlamentarisk utredning anklagade dåvarande premiärminister al-Maliki för att vara ansvarig.
USA bombade Mosul systematiskt från augusti 2014 till juli 2017 då Mosul befriades från IS.
Västra historiska Mosul var då helt förstört. Till mycket stor del på grund av USA:s bombningar.
Minst 40000 civila dödades och tusentals har grävts fram ur Mosuls ruiner.
Mosul har inte fått något stöd för återuppbyggnad av regeringarna. I staden härjar idag miliser bäst de vill och kan ta upp skatt. Företagare tvingas betala stora avgifter till miliser för att driva sina företag.

Miliser utgör en stat i staten och det är mycket svårt att tro att al-Kadhimi ska finna lösningar på dessa problem.

Ekonomi och olja

Den nye premiärministern står inför en tom kassakista. Den framlagda budgeten förutsatte oljeinkomster på minst 56 dollar fatet och den har ännu inte antagits. Oljepriskollapsen till runt nuvarande 30 dollar per fat är rena katastrofen för Irak. Bara för att möta kostnaderna för löner och pensioner skulle minst 58 dollar per fat behövas.

Iraks budget är till 90% beroende av oljeinkomsterna. I april fick Irak bara in 1 423 miljarder dollar, men hade behövt åtminstone 5 miljarder dollar bara för att täcka utgifter för 4,5 miljoner statsanställda, 4 miljoner pensionärer och andra statliga utgifter. I mars månad fick staten in 2 989 miljarder, budgeterade utgifter låg på 9 miljarder dollar.
Oljan har sålts för ett genomsnittligt pris på 13,8 dollar per fat.
Aprilpriserna var de lägsta på 10 år. Det finns spöksoldater och spöktjänstemän, men frågan är om det blir de som drabbas av besparingarna, eller lärare och andra statsanställda som de facto jobbar. Det ryktas om nedskärningar på 20-30%.

I södra Irak har pensionärer och andra kategorier inte fått lön på länge.
Stora demonstrationer har genomförts i norra Irak (irakiska Kurdistan) för att få ut lönerna. De har mötts av våldsam repression.
Den kurdiska halv-autonoma delen föreslås förlora 383 miljoner dollar av sin budgetdel.
KRG (den kurdiska regionala regeringen) har i strid med gällande oljelag, Iraks oljelag från före ockupationen, sålt olja från KRG:s område till andra nationer.
KRG bryter även mot det avtal som skrevs 2019 med centralregeringen om att överlämna sin olja till Bagdad mot att Bagdad betalar löner med mera, ett avtal som KRG då sade sig uppskatta.

Den USA-skrivna nya oljelagen antogs aldrig av parlamentet och ska därför inte tillämpas, men så sker ändå.
Enligt överenskommelse med OPEC ska Irak skära ner på sin oljeproduktion med 23% i maj och juni.
De internationella bolagen har aldrig ålagts nedskärningar som de statliga bolagen.
Nu ska Irak förhandla med bolag som BP, Exxon Mobil, Eni och Lukoil som utvecklar jätteoljefälten i södra Irak. Dessa får samma betalning per fat oberoende av prisläget. Dessutom finns hemliga klausuler och kontrakt gällande i 30 år, som skrevs på under den senaste försäljningsrundan, beslut som knappast tillkommer en tillfällig regering att fatta.
Irak var tidigare OPEC:s näst största oljeproducent, exporterade såväl olje som jordbruksprodukter.
Nu importeras det mesta landet behöver, till och med elektricitet och gas från Iran.

Svensk militär tillfälligt hemtagen

Sverige har tillfälligt tagit hem de svenska militärerna och enligt Toni Eriksson, Peter Hultqvists pressekreterare 20 maj, är den "militära aktionen pausad" tills vidare.
Coronafaran hindrar för tillfället träning av irakisk militär, säger han.
USA har uttryckt att det är dags att kalla tillbaka koalitionsmedlemmarna till Irak.

Enligt Irakpropositionen antagen i oktober 2019, ska svensk militär ha uppdrag i Irak till slutet av 2020 då nya riksdagsbeslut ska fattas.

Det vore på tiden att Sverige beslutar: ingen svensk militär i Irak. Inget stöd till USA:s bombande koalition.

Iraks katastrofala situation är ett resultat av FN:s förödande sanktioner, det olagliga angreppet och ockupationen i kombination med den korrupta, sekteristiska och dysfunktionella politik som gynnade bildandet av IS/Daesh. Med USA:s Saudiarabiens och Israels benägna stöd.
IS är ett symptom på Iraks svåra situation som inte kan lösas med mera bomber, mer drönare, mer träning av Iraks säkerhetsstyrkor.
Alla främmande styrkor måste dras bort och FN, Sverige och världen söka politiska och diplomatiska lösningar och bidra till genomförande av hederliga och transparenta parlamentsval.


Stöd Fallujainsamlingen pg 116 73-1

IrakSolidaritet på FB:
https://www.facebook.com/groups/IrakSolidaritet/
Uppdateras ofta

Kontakt: info@iraksolidaritet.se 

Några källor

Trump: Iraq’s instability continues to pose ‘extraordinary threat’ to US national security
https://www.rudaw.net/english/middleeast/iraq/2105...

ISIS ‘regrouping and reforming’ in Iraq, but 'not making a comeback' in Syria: Pentagon
https://www.rudaw.net/english/middleeast/14052020

Krigets kostnader
https://watson.brown.edu/costsofwar/figures/2019/b...

Om situationen
https://www.commondreams.org/views/2019/11/29/iraq...
https://www.globalpolitics.se/tolv-satt-som-usa-s-invasion-av-irak-skadar-an-idag/
https://www.commondreams.org/views/2019/10/18/trum...
https://consortiumnews.com/2018/03/22/how-many-mil...

Fler artiklar följer senare



Kontakt:
info@iraksolidaritet.se