Kände igen nytta på en gång

B3 Healthcare Consulting:
Enkelt, snabbt och smidigt: Kuratorn Madeleine Alcén, på Uddevalla sjukhus, har enbart positiva erfarenheter av att diktera med taligenkänning. Nu när pilotstudien är avslutad saknar hon funktionen i sitt dagliga arbete.

– Det var faktiskt ett jätteroligt projekt. Dikteringen gick väldigt snabbt och jag kunde se texten direkt, med bara ett ögonblicks fördröjning, av vad jag talat in, säger Madeleine entusiastiskt.

Ett utbildningstillfälle och en broschyr räckte för att komma igång för Madeleine som arbetar på kuratorsmottagningen i Uddevalla. Inför starten hade hon fått frågan om systemet behövde förvarnas om specifika termer som kuratorer använde, men allt verkade redan finnas på plats. När något krånglar kunde hon enkelt markera ett felaktigt ord och lägga till det korrekta i en nyordslista, påpekar hon.

– Ord som neurorehabmottagning hade den svårt för. Och namnet på orten Lilla Edet det förstod systemet inte alls, säger Madeleine med ett stort leende.

Nu är hon nyligen tillbaka i arbete efter några veckors sjukdom och under tiden hon var sjuk försvann programvaran som var ett pilotprojekt inom Millennium i Västra Götalandsregionens Framtidens vårdinformationsmiljö. Hennes kuratorskollega som också skulle utvärdera taligenkänningsfunktionen fick hastigt gå in som undersköterska på en covidavdelning.

– Att arbeta inom vården i en pandemi är att leva med ständig förändring… Men den här funktionen tror jag på. Den kan underlätta i vårt arbete eftersom det går så snabbt och att jag direkt får dokumentationen när jag exempelvis ska träffa andra vårdgivare på rond.

Annars dikterar Madeleine sina journalanteckningar, vilka skrivs av sekreterare och sedan kommer tillbaka till hennes inkorg för signering. Där kan de ”ligga och skvalpa” i väntan på hennes signatur, om det är mycket att göra, konstaterar Madeleine. I de fall hon måste ha med anteckningar till rondmöten måste hon avsätta egen tid för att själv skriva i journalen.

– Med taligenkänningen blir det här arbetet mycket smidigare. Och framförallt snabbt.

Systemet måste lära sig variabler som olika individers sätt att tala, uttal och tempo. Men det är inte unikt för det digitala systemet egentligen, poängterar Madeleine.

– Även sekreterarna kan ju ha svårt att uppfatta diktat ibland.

Hennes viktigaste tekniska insikt blev att sätta igång mikrofonen på rätt sätt – och inte ha för bråttom.

– Det stod ’stenten’ (medicinskt begrepp för en cylinder som förs in i blodkärl) i den färdiga journalen, vid flera tillfällen. Jag kom på att det var för att jag alltid börjar med att referera till ’patienten’ men när jag var för snabb med mikrofonen uppfattade inte programmet hela ordet. Så då blev det ett annat medicinskt begrepp istället.

När Madeleine journalför gör hon dels ett diktat, dels skriver hon in en kod i en annan programvara. För att gå till läget där hon för in åtgärdskoden måste hon göra det manuellt genom några klick med musen.

– Det får mig att tro att andra yrkeskategorier som behöver utföra flera kommandon faktiskt inte vore lika behjälpliga av den här funktionen eftersom de måste gå in och ut ur flera olika system. För mig har det bara krävts två grepp: In i journalen och tala in vad vi gjort, fylla i en kod och sen är det klart!

Är taligenkänning framtiden, tror du?
– Ja, det tänker jag att det kommer att bli. Med hjälp av tekniken sparar vi in på administrativa uppgifter som tar tid. Då kan vi lägga mer krut patienterna. Pilotstudien lämnade helt klart en go’ känsla!

Text: ANNA HAGNELL
B3 HEALTHCARE CONSULTING AB