Bertil Egerö: ​Öppet brev till Mikael Ribbenvik och Heléne Fritzon

Öppet brev till migrationsverkets vd Mikael Ribbenvik

Öppet brev till migrationsministern Heléne Fritzon

Arton år är inte detsamma för afghanska ungdomar som för svenska

Se de unga asylsökande som vad de är: unga människor utan färdig grundutbildning, utan djupare kunskap i svenska. Unga vars liv hänger på de kontakter de lyckats skapa i sin närmiljö. Vars integrering beror på möjligheten att fortsätta sin utbildning där de börjat den. Anpassa er politiska praktik så att de får leva vidare med de svenska kontakter de lyckats få i sin närmiljö.

De flesta svenska ungdomar slutar gymnasiet omkring 18-årsåldern. Då har de 12 års gedigen skolutbildning bakom sig, och en lika gedigen erfarenhet av vårt samhälle, dess kultur och samlevnadskoder.

De afghanska barn som lyckades nå Sverige under 2015 – 2016 har nu, på knappt två år, lyckats lära sig elementär svenska. De har börjat förstå vilket samhälle de lever i, de har fått vänner och stöttare bland oss svenskar. De har lärt sig maktens mysterier: socialsekreterare, HVB-hemmens föreståndare, offentliga biträden och – mest svåråtkomligt – migrationsverket.

Vi alla, ni också, ”visste” – eller hur? att dessa barn skulle bli äldre och efter några år nå den ålder där de i svensk lag blir vuxna. I juridisk mening. I social mening, som nykomlingar till vårt samhälle, vårt skolsystem, är de ännu långt ifrån vuxna.

Det är hög tid att detta sjunker in hos politiker och tjänstemän, och resulterar i helt andra sätt att hantera asylungdomarna än vad som sker idag. Att skicka iväg ungdomar till vuxenboenden varsomhelst i landet enbart för att de blivit – eller bedömts vara – 18 år är exakt vad som inte ska göras. I stället ska de kunna bo kvar i den kommun de landat i. Genomföra asylprocessen, fortsätta skolan, samt med uppehållstillstånd gå genom återstående stadier till vuxenlivet.

I korthet: För alla de som fått uppehållstillstånd, och för de som ännu finns i kön, och som under tiden fyller 18 år, måste följande regel gälla: låt dem stanna kvar i sin ’hemkommun’ den tid det tar att från ’svenska för invandrare’ avsluta gymnasiets sista klass.

Den reformen kräver omtänk på alla nivåer: en asylsökande ungdom kostar lika mycket i sin kommun som i migrationsverkets boende. Staten behöver omdirigera sina medel till kommunerna; kommunerna behöver planera för boenden och skola till fler asylsökande över längre tid. Migrationsverket avlastas uppgiften att hålla boenden för ’nya’ vuxna, och kan fokusera på sin huvuduppgift: asyl eller ej.

Lund den 9 november 2017

Bertil Egerö

-----------

Den 16 november 2017 11:54 skrev GB-GD-stab <gdstab@migrationsverket.se>:

Hej Bertil!

Tack för ditt mejl. Kommunerna kan låta de unga bo kvar, en del gör det andra inte. Jag vet inte vad politikerna i Lund har beslutat. Migrationsverket ser positivt på försök till lösningar som gör att de unga kan bo kvar och uppmuntrar det. Men om kommunen inte låter de unga bo kvar så faller ansvaret på Migrationsverket att ordna boende. Det försöker vi göra med hänsyn till den förankring som de unga fått på orten med vänner, skola, idrottsaktiviteter och allt annat. Men det är inte alltid möjligt att erbjuda boende i närområdet och det för med sig att unga tvinga flytta inom landet. Från politiskt håll har man som du kanske vet tagit initiativ för att minska den här problematiken genom att ge kommunerna ekonomiskt stöd för att kunna låta de unga bo kvar. I regeringens höständringsbudget 2017 föreslås att 390 miljoner, och 195 miljoner nästa år, ska gå till kommunerna för det ändamålet.

Till bilden hör att Migrationsverket är inne i en fas där vi har avvecklat och fortsätter att avveckla en stor andel av de boendeplatser som vi skaffade för att klara det som hände 2015 när så många sökte asyl. Det skapar i sig en flyttkedja där asylsökande kan behöva flytta flera gånger under asyltiden. Det är naturligtvis inte idealiskt men det blir en följd av att boendekapaciteten med nödvändighet måste anpassas till ett minskat behov. Även vid avvecklingen av boenden försöker vi lösa individers situation på bästa sätt men som du förstår rymmer situationen svårlösta dilemman.

En del av problematiken är kopplad till de långa väntetiderna. Vi prioriterar de ensamkommande barnen i prövningen och senast i början av nästa år kommer alla som kom 2015 och 2016 att ha fått besked av Migrationsverket. Även antalet vuxna och familjer som ännu lever i oviss väntan på besked minskar. Under 2018 räknar vi med att ha klarat av den långa asylkö som uppstod i spåren av 2015 så att vi åter kan hålla väntetider på 3-4 månader för nya asylsökande. Efterhand kommer problematiken med byte av boende under asyltiden därmed att minska.

En annan aspekt är vad som händer när individer får uppehållstillstånd och ska bosättas i en kommun, även då är det eftersträvansvärt att låta personen bo kvar i kommunen som han eller hon vistats i under asyltiden. Samtidigt finns en fördelningsprincip där alla kommuner enligt lag är skyldiga att ta emot nyanlända enligt fastlagda kommuntal. Utrymmet att välja kommun är på det sättet begränsat (om man inte ordnar boende själv) men målet för oss är att samma kommun som individen vistats i ska anvisas att ta emot individen när så är möjligt inom ramen för kommuntalen.

Med vänliga hälsningar

Mikael Ribbenvik

via gd-staben

---------------

Från: Bertil Egerö 
Datum: 20 november 2017 00:24
Ämne: Agera för att ungdomar kan stanna i sin kommun under överklagandeprocesser
Till: GB-GD-stab <gdstab@migrationsverket.se>

Bäste Mikael Ribbenvik,

Tack för ett utförligt svar.

Som du säkert vet ägnar sig migrationsverket i stor skala åt åldersuppgradering. Den kan överklagas, men många kommuner, bland dem Lund, svarar med att omedelbart avhysa asylsökande som drabbats av denna uppgradering. Skälet är att staten med omedelbar verkan drar in stödet till kommunen, vars budget ofta redan är hårt belastad av kostnaderna för asylmottagning. Den unge blir alltså hemlös, i det läge där överklagandeprocesser drar igång och domstol ännu inte avgjort vilken ålder den unge anses ha.

Överklaganden tar tid, och under processen är det livsnödvändigt att den unge kan fortsätta i skolan med tro på den framtid han/hon nu under några år satsat på i studier och integrering. Medel bör alltså tillföras kommunerna, så att de klarar att behålla en åldersuppgraderad ungdom åtminstone genom överklagandeprocesser. Detta skulle även underlätta för migrationsverket, som ju annars måste inte bara placera utan även försöka hålla liv i desillusionerade ungdomar med växande självmordstankar.

Vi är många i civilsamhället som kräver denna reform, en minimal och ändå i sanning human åtgärd i det läge samhället har landat i genom flyktingvågen 2015-16. Gör ditt bästa: tala med regeringen och finansen, demonstrera värdet av att alla kommuner kan låta ungdomar stanna till dess åldersbeslut via domstol vunnit laga kraft.

Med hälsning,

Bertil Egerö

Docent emer., god man