Konsten – och tekniken – att gestalta rum med ljus

Med sin forskning om arkitektonisk ljusgestaltning är Ulrika Wänström Lindh, lektor vid ljusdesignutbildningen vid Tekniska högskolan i Jönköping, unik i Sverige. Nu kommer hennes första bok – Ljusdesign och rumsgestaltning. I gränslandet mellan tekniskt inriktad arkitektur och konstnärlig formgivning tar boken sig an hur ljus kan förvandla rum.

För Ulrika Wänström Lindh är ljuset i fokus, om uttrycket tillåts. Sedan mer än 20 år har hon arbetat med och forskat kring ljus och dess påverkan på rummet.

– Det som fascinerar mig mest med ljus är att det på samma gång är immateriellt och konkret. Att arbeta med ljus i arkitektur kan sträcka sig från armaturdesign till stadsplanering. Och det rör sig från teknik till konst, hälsa och psykologi.

Ulrika Wänström Lindh är lektor vid ljusdesignutbildningen vid Tekniska högskolan på Jönköping University. I botten är hon inredningsarkitekt från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, men är även arkitektutbildad vid Chalmers. I flera år arbetade hon som ljusdesigner på arkitektkontor. Då märkte hon att som praktiker utgick man i designen från ett antal tumregler, eller lösningar baserade på erfarenhet och känsla.

– Jag funderade på om det verkligen fanns forskning bakom det, till exempel om ljus på vertikala ytor är så viktigt egentligen. Det fanns – och finns fortfarande – väldigt lite forskning om rumsgestaltning med ljus, och nästan ingenting om upplevelser och beteende i relation till ljusdesign. Så jag tänkte att jag får forska själv.

Och det gjorde hon. Forskningen kom till stor del att handla om vikten av tydliga rumsgränser genom belysta vertikala ytor. Boken grundar sig på doktorsavhandlingen Light shapes spaces, till vilken Ulrika Wänström Lindh bland annat gjorde tre typer av experiment. I en skalmodell av ett rum testade hon olika ljussättningar, hon undersökte även olika sätt att belysa en hörsal samt en park. Experimenten gav resultat som ifrågasatte den etablerade sanningen att ”ljusa ytor förstorar”.

– Det visade sig inte vara så enkelt. I parken testade jag att belysa trädstammar runtom en plats, och frågade de 220 testpersonerna om rummet kändes mindre eller större. Hälften sa att det var större, eftersom man såg hur stort rummet var, medan hälften sa att det kändes mindre eftersom det syntes var rummet slutar. Mörker kan alltså också förstora, eftersom man då inte ser rummets gränser.

De olika kvalitativa studier som Ulrika Wänström Lindh har utfört ger inga entydiga och enkla svar av typen ”Såhär ska du belysa för maximal trygghet” eller ”Bästa sättet att belysa ett vardagsrum”. Men de visar att ljusmönster kan ha betydelse för upplevelsen av rummets dimensioner. Hennes forskning visar också att frågor om hur ljus och rum upplevs i kombination är komplexa och situationsberoende.

Boken är en populärvetenskaplig version av Ulrika Wänström Lindhs avhandling, där hon skurit ner texten om försöken och i stället betonat resultaten. Den innehåller även nya avsnitt som belysningsplanering och att skissa ljus. Tanken är att boken ska tilltala både studenter och praktiker. Ljusdesign är ett färskt område som utbildning och yrke, och Ulrika Wänström Lindh brinner för att öka kunnandet inom – och statusen för – ljusdesign i Sverige.

– Min bok är ett sätt att nå ut med den kunskap jag kommit fram till, så att den inte stannar i forskarvärlden. Jag hoppas att den ska vara lätt att ta till sig och inspireras av.

Kontakt

ulrika.wanstrom-lindh@ju.se

036 – 10 16 88

Kontakta Studentlitteratur för recensionsexemplar och på studentlitteratur.se går det att provläsa några sidor ur boken.