Utmanar bilden av skogsnäringens jämställdhetsarbete

Skogsnäringens konsensus- och marknadsorienterade jämställdhetsarbete kommer i konflikt med kvinnliga anställdas upplevelse av diskriminering. Det visar en ny avhandling vid Luleå tekniska universitet. De som har problemformuleringsprivilegiet inom skogsnäringen tenderar att hänföra problemet till manlig arbetarklass i glesbygd.

– Det är den grupp som påstås ha fel värderingar, som har nakenkalendrar i baracken och ägnar sig åt olämpliga skämt, men man glömmer bort att tala om andra mer subtila uttryck för ojämställdhet. Det finns en strävan hos tongivande inom skogsnäringen att placera problemet hos andra än hos sig själva, säger Maria Johansson, forskare inom genus och teknik vid Luleå tekniska universitet som lagt fram en ny avhandling i ämnet.

I samband med den så kallade Me too – rörelsen 2017 initierade kvinnor i skogsnäringen kampanjen ”Slutavverkat” där kvinnors upplevelser av diskriminering och sexuella trakasserier i branschen kom till uttryck. Genom deras berättelser växte en bild fram som kom i konflikt med hur skogsnäringens organisationer gör jämställdhet.

– Medan den officiella bilden fokuserade på de positiva konsekvenserna av jämställdhet, till exempel genom affärsfördelar, visade kvinnornas berättelser att jämställdhetsarbete inte bara kan handla om argument kopplat till konkurrenskraft utan också om kvinnors rätt till arbetsplatser fria från diskriminering, säger Maria Johansson.

I sin avhandling undersöker hon vad som händer när skogsnäringen gör jämställdhet, det vill säga dels hur man praktiskt går till väga genom faktiska insatser och policydokument och liknande, men också hur man konstruerar en bild av, eller skapar mening kring begreppet jämställdhet. Maria Johansson menar att skogsnäringen är en väldigt produktionsinriktad bransch med en självbild av att vara effektiv och rationell. Den självbilden gör det svårt för alternativa berättelser och problemformuleringar, som de i ”Slutavverkat” att komma fram.

– Skogsnäringen har svårt för att hantera den här typen av interna konflikter. Det finns inte riktigt utrymme att vara obekväm. Den konsensusinriktade berättelsen, att alla tjänar på jämställdhet är mer lättsmält än den som handlar om sexuella trakasserier där det finns ett offer och en förövare.

Maria Johansson tror att avhandlingens slutsatser går att applicera även på andra mansdominerade basnäringar, till exempel gruvindustrin. Jämställdhetsarbetet och bilden av vad jämställdhet är, är relativt lika trots att det egentligen är näringar med på många sätt olika arbetsprocesser och marknadsmässiga positioner.

– Det indikerar svårigheten med att koppla jämställdhet till den egna verksamheten och de vardagliga organisatoriska skeendena, jämställdhet blir istället något man gör vid sidan av kärnverksamheten, säger Maria Johansson.

Maria Johansson disputerade den 5 juni 2020 på sin avhandling ”Business as usual? Doing gender equality in Swedish forestry work organizations”.

Kontakt: Maria Johansson, forskare inom genus och teknik vid Luleå tekniska universitet, maria.5.johansson@ltu.se, 0920-49 32 94