Vi tror på förändringens kraft!

Hej våra bloggläsare,

Igår talade vi i bloggen om uppkomsten till att vi, Johannes, Samuel och Jyothi bildade ett filmteam.

Idag tänker vi prata om det här: Varför vi gör det här, alltså medvetet, väljer att belysa ämnet adoption. Orsakerna till det är många men vi tar det ifrån början.

Utifrån våra personliga erfarenheter som adopterade till Sverige kan vi utifrån en diskussion som vi haft, sakna en renodlad film för barn om just adoption. När vi var barn letade våra föräldrar febrilt efter (på den tiden) VHS-filmer om adoption för barn, men möttes enbart av besvikelse, därför att den typ av utbud fanns inte. När vi själva blev äldre letade vi än mer febrilt efter filmer om adoption och även vi möttes av besvikelse, därför att det material som fanns att tillgå utgjorde fortfarande ett litet utbud.  Varför letade vi då efter det här utbudet? Idag ser vi det, för egen del igenkänning och från andras,  förståelse gentemot oss.

Efter att ha gjort lite researcher idag kan vi fortfarande se att det här behovet finns och måste uppmärksammas.

Sverige är ett av dom länder i Europa som har mottagit flest adoptivbarn men ändå kan vi se utifrån vårt perspektiv och i dialog med andra adoptivbarn, i olika åldrar att fördomarna lever kvar, fast vi lever i det glada 2013-talet.

Fördomar som: ”Köpte dina föräldrar dig?,” ”Älskade dom dig inte?”, ”Är din mamma arg på dig?” vet vi att adoptivbarn än idag möts av, precis som vi möttes av när vi gick i småskolan. Orsaken till att barn möts av detta tror vi, om vi får spekulera lätt  beror att på dom barn som ställer den här typen av frågor inte har kunskap kring adoption.

Därför är det så viktigt att göra det här, som vi ser det, ett utbildningsmaterial om just adoption. För vi tror nämligen på förändringens kraft och att det sker på mikronivå, vid barnsben och i kombination med ett inkluderande. Vi vill inte att Sverige som är ett av dom länder som tar emot flest adoptivbarn, är det land som fortfarande lever kvar i mönster av att vara fördomsfull mot adoptivbarn. Vi ser hellre ett Sverige som har förståelse och en öppenhet för adoptivbarn.

 För vi själva, har levt i misären av att vara den utstötte, och vi vill att inget barn ska behöva utstå det, för i och med ett utanförskap kommer bittra konsekvenser. Och kan vi lindra det, vi som vuxna adopterade tillsammans med andra icke adopterade  ta ansvar för samhällets barn, oavsett om dom är adopterade eller ej så bör vi därför också göra det. Istället för att vara åskådare och den bidragande orsaken till att ingen förändring sker.

Johannes, Samuel och Jyothi