Magasinet Memento #3 2020

Pandemin har påverkat och kommer att fortsätta påverka oss under hösten. Livestreaming av begravningsceremonin har hjälpt många men en hel del gravsättningar i Sverige har skjutits upp och många människor har ännu inte fått ett avslut.

Bussolyckan som förändrade Marks kommun. Det har nu gått drygt tre år sedan det som skulle vara terminens höjdpunkt blev en tragedi i Mark. Tre ungdomar i Ängsskolans idrottsklass dog när bussen som skulle ta dem till skidorten välte utanför Sveg i Härjedalen. Hela bygden fick sorg och det som hände har satt djupa spår. För Jenny Wulf som miste sin son Gunnar är livet indelat i ett före och ett efter bussolyckan. Idag har hon flyttat till Göteborg.

– Att bo i Kinna var som att pilla på en sårskorpa. Där är jag alltid Gunnars mamma. Samtidigt är det också lite skönt att alla vet. Jag behöver inte förklara mig.

Begravningarna förrättades tre dagar i rad i tre olika kyrkor och blev väldigt fina. Jenny Wulf beskriver känslan som en stor varm famn mitt i sorgen. 
– Jag tror att det var bra för ungdomarna som var med på bussen och andra kamrater, att inte dra ut på det utan att begravningarna kom i ett svep samma vecka, säger begravningsentreprenören Gunnar Andersson.

I Sverige blir det allt mer populärt att ansöka om att få sprida askan över vatten. 
2 382 sådana ansökningar beviljades 2019. Föreställningen att all världens vatten hänger samman är något som kan ge tröst. Det berättar människor i intervjuer för etnologforskaren Hanna Jansson i hennes studie Att förena sig med större vatten.

– Det gör att man kan gå ner till vattnet vid jobbet på lunchen och säga hej till en saknad mamma eller pappa, berättar Hanna Jansson.

Italien blev tidigt hårt drabbat av pandemin och när det var som värst stängde till och med kyrkogårdarna.

– Vi fortsatte arbeta i öde städer, gick in i sjukhusens bårhus och andra platser med döda, med risk att utsättas för smitta, säger Luca Tabossi, managing director på begravningsbyrån Impresa E. Tabossi i kommunen Ancona, söder om Venedig. 
I några områden ökade dödstalen med 400 procent.

– Från andra halvan av mars fram till 4 maj var alla ceremonier förbjudna. Det var begravningsrådgivarna som hade den svåra uppgiften att informera om att det inte var möjligt för anhöriga att få se kroppen en sista gång, eller ens att hålla en avskedsceremoni, säger Luca Tabossi.

Prästen Olle Carlsson som gjorde sin församling till den mest besökta i landet berättar om hur svårt det var att begrava sin vän. Vi har varit på teater som hyllar civilkuraget under aids-epidemin och vi har sett dokumentärfilm om vardagen i de yrken som arbetar nära döden - allt detta och mycket mer hittar du i nya numret av Memento.

För att få tidningen och för frågor kontakta redaktör anna.fredriksson@memento.se 070-79 29 627

För smakprov: https://www.begravningar.se/memento