Sjukvårdens kvalitet och säkerhet beror på läkarens kompetens och skicklighet

Kompetensutveckling är ingen homeopatisk företeelse. De senaste åren har vi sett en stadig minskning av läkares fortbildning – nu behövs ett tydligt nationellt ansvarstagande för att bryta trenden.

Lagen föreskriver att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Avgörande för att åstadkomma detta är att vår kunskap är aktuell och kompetens hög. 

Kunskap är dock färskvara och yrkeslivet är långt. Medicinen är inte bara ett enormt stort område – utvecklingen går dessutom som ett höghastighetståg. Kompetensutveckling är därför helt nödvändigt. 

Omfattningen av fortbildning som läkare genomgår har dock tvärt emot behoven successivt sjunkit. Mellan 2007–2015 minskade den genomsnittliga tiden för extern fortbildning för Läkarförbundets medlemmar från 8,7 till 6 dagar per år. Allmänläkare på vårdcentraler har i genomsnitt mindre än en timmes intern fortbildning i veckan och var sjätte läkare har ingen intern fortbildning alls.

Än så länge envisas departement och myndigheter med att avstå från att reglera fortbildningen. Av och till kommer ett lamt försvar om att ”deltagande på konferenser inte nödvändigtvis är enda sätt att inhämta kunskap”. Och visst - kunskapsinhämtning och lärande kan ske på olika sett – men vare sig homeopati, osmos eller telepati hör till dessa. Kompetensutveckling sker helt enkelt inte passivt.

Fortbildningen är en viktig del av kvalitets- och utvecklingsarbetet inom vården och av stor betydelse för allmänheten. För många arbetsgivare tar idag inte sitt ansvar, utan fortbildning får allt för ofta stå tillbaka för ”produktionskrav”. 

Det går att dra parallellen med den tekniska utrustningen – service och uppdatering av programvaran behöver göras regelbundet. Reglerade yrken så som läkare ska vara en kvalitetsstämpel och statens garant för att yrkesutövaren håller måttet. Då måste ansvariga instanser också sätta upp krav och regelverk för hur detta ska uppnås.

Därför behövs ett tydligt nationellt ansvarstagande för hälso- och sjukvårdens kompetensutveckling. Krav på både yrkesutövaren och arbetsgivaren bör regleras i en föreskrift. Den svaga reglering som idag finns i Hälso- och sjukvårdslagen, Patientsäkerhetslagen och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete är helt enkelt inte tillräcklig.

Nedmonteringen av fortbildningen har gått för långt. Läkares fortbildning är en angelägenhet för hela samhället. Vi kräver handling nu.

Läs gärna vårt upprop i Dagens Samhälle där vi tillsammans med företrädare för svenskt kirurgiskt råd kräver att regeringen, i samband med översynen av patientsäkerhetslagen, ger Socialstyrelsen i uppgift att reglera läkares fortbildning. Det är ett utmärkt tillfälle för regeringen att ta tag i frågan.

#vitaransvar

Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkarförbund