Groggens anfader nu i Sverige

Rom har sitt ursprung i Karibien och det var där bland sjömän och pirater som den blev känd och troligen också fick sitt namn. Namnet rom tros härstamma från franskans och engelskans rumblilon vilket betyder ungefär ”tumult”. För stökigt var troligt just vad det var på 1500-talet i Karibien. Bruket att odla sockerrör tros ursprungligen ha kommit från Indien via Alexander den store som tog med sig kunskapen till södra Europa och Nordafrika. Här utvecklades destillationstekniken vidare. När européerna kom till Karibien och Sydamerika insåg man snart att många av de grödor man var vana att odla inte hade de bästa förutsättningarna, däremot växte sockerrören väl. Sockret blev en hörnsten i den koloniala ekonomin och stora plantager anlades. Eftersom kolonierna skildes från sina moderländer av Atlanten var sjötransporterna livsnerven både lokalt mellan öarna och hem till Europa. Förhållandena ombord på fartygen var ofta relativt miserabla och det ansågs att rommen var väsentlig för att hålla sjömännen nöjda och vid god vigör ansåg man att rom var utmärkt som ersättning. Bruket av rom ombord var känt redan sedan slutet av 1500-talet. Av avgörande betydelse var dock att det för den brittiska flottan utgick en generell order om att deras sjömän skulle erhålla en daglig ranson av rom kallad tot. Allt sedan den 31 juli 1655 fick sjömännen vid Royal Navy denna legendariska rom som ersättning för sitt arbete.

Ombord på fartygen var uppassaren (Purser) den som var ansvarig för allt livsmedel och andra förnödenheter ombord och allt som kom från pursern kallades kort och gott för pusser’s. Rommen var en blend från ett antal olika destillerier som enbart brände rom för flottans konsumtion. Rommen från de olika öarna blandades för att sedan fördelas till de olika fartygen. Ombord hade man ett stort antal fat till vilka enbart pursern hade tillgång. Dessa fat vaktades dygnet runt av två sjömän. Rommen ombord höll en relativt hög alkoholhalt, ofta runt 65-70%. En viktig uppgift för Pursern var att spä ut rommen med en viss mängd vatten för att den skulle bli bättre drickbar. Dock fick den inte blandas för svagt då den kunde utgöra en säkerhetsrisk. Om rommen var för svag skulle utspilld rom göra krutet obrukbart, och ett örlogsfartyg utan fungerande krut var inte önskvärt. Pursern fick därför se till att rommen fortfarande var så pass stark att krutet skulle antändas. Detta kallades att rommen var overproof också kallat Navy strength. Först på 1800-talet fanns enkla mätinstrument för att kunna mäta alkoholhalt. Amiralitetet beslöt då att styrkan på rommen skulle fastställas för att kunna standardisera rommen ombord på fartygen. Därför fick 100 olika pursers på olika fartyg spä ut rommen enligt sina egna mått och skicka in ett prov till amiralitetet. Med dessa prover som utgångspunkt fastställdes att den genomsnittliga alkoholhalten låg på 54,5%. En order utfärdades om att all rom i Royal Navy skulle hålla denna alkoholhalt som sedermera kom att kallas Admirality strength.

Pusser’s och Groggen

Eftersom sjömännen drack rommen ren, med hög alkoholstyrka och i relativt stora mängder blev det tidvis lite stökigt ombord. Den populäre Amiralen Vernon tyckte att detta var ett problem och kom på en genial lösning. Den dagliga ransonen (daily tot) skulle fördelas på två gånger, morgon och kväll istället för enbart om morgonen, en tot motsvarade en dryg liter per sjöman. Dessutom ansåg Vernon att om rommen fick blandas med vatten i en mugg med lock, skulle drycken inte påverka sjömännens mentala tillstånd lika mycket men de skulle ändå få rätt till samma dagliga ranson av rom. Den 20 augusti 1740 skrev Amiral Vernon således den order som sedermera kom att bli vida känd.

“. . . their half pint of rum should be daily mixed with a quart of water . . . which they that are good husbandmen may (mix) with sugar and limes to make it more palatable to them. . . The rum should be mixed in a scuttled butt (en slags trämugg med ett metallock) in the presence of the Officer of the Watch to make certain that the men are not defrauded in having their full allowance of rum”.

Amiral Vernon var mer känd bland sina män under namnet ”Old Grog” på grund av att han ofta bar en rock av grogram. Till en början blev det stor uppståndelse när sjömännens rom skulle blandas ut med vatten. Drycken fick snabbt namnet grog efter dess upphovsman, det dröjde sedan inte länge innan bruket att blanda rom med vatten, lime och socker spreds över världen.

Utdelandet  av rom till brittiska flottans sjömän varade från den 31 juli 1655 till den 31 juli 1970.

Destillation

Pusser’s destilleras på brittiska flottans gamla destillationspannor byggda i trä och med en kopparhals. Detta ger en helt unik karaktär och en mer intensiv och fyllig smak vilket är typiskt för den Brittiska stilen av rom. Processen är komplicerad och dyrbar då man som högst når 67% efter destillationen. Pannorna är från 1800-talet och kräver mycket omsorg och handhavande för att hållas i skick. Just den unika destillationsprocessen gör Pusser’s till den ursprungliga Navy rommen eftersom den fortfarande görs på samma vis. Träpannorna på Trinidad ger en unik och kraftfull karaktär som sedan förstärks och rundas av under lagringen på ekfat. I Pusser’s rom accepteras till skillnad från många andra märken av mörk rom absolut inte några tillsatser. Pusser’s är en blend av rom från British Virgin Islands, Trinidad och Guyana.

Pusser’s lanseras nu i februari i Sverige på bar- och restaurangmarknaden samt i Systembolagets beställningssortiment.

Artikelnummer 86764

Pris 499 SEK

 http://www.systembolaget.se/86764