Healing tips från Magikern: Kan det vara fel att alltid vara hygglig?

Healing tips från Magikern: Kan det vara fel att alltid vara hygglig?

Det finns en personlighet som ofta får psykiska besvär och du känner säkert någon som denne eftersom karaktären finns överallt. Kanske till och med i din egen familj! Vi syftar på den genom hygglige mannen eller kvinnan!

Han/hon som ler nästan jämt, är trevlig mot alla, grälar aldrig och blir aldrig arg. Det verkar som alla gillar honom/henne och man kan anta att denne har många vänner. Men faktum är att sådana personer får inte sällan psykiska problem och relationerna till omvärlden är oftast helt i olag.

Det kan låta motsägelsefullt för det här är ju en person som inte har en enda ovän här i världen. Men att man är allmänt omtyckt behöver inte innebära att man har nära vänner, och denne man/kvinna som de flesta gillar har inte många som uppriktigt älskar honom/henne. Och det finns flera orsaker till det.

* Människor tycker inte att han/hon verkar vara riktigt ärlig. Det är något som inte stämmer hos en person som alltid visar en "glättig" utsida.

* Han/hon är rätt trist. Det kan vara trevligt med hans/hennes lättsamma attityd till att börja med, men i det långa loppet föredrar de flesta av oss människor som inte är helt slätstrukna. Vi blir kanske arga på dem ibland, men de tråkar åtminstone inte ut oss.

* Om han/hon har svårt att visa sin ilska, så är det troligt att han/hon också har svårt att visa motsatsen. Han/hon kontrollerar sina känslor så noga att det inte ges utrymme för några variationer åt något håll.

* Utan att förstå det förgiftar han/hon sina relationer genom att hålla tillbaka sina negativa känslor.

Läkare/psykologer kan vara oense om det mesta, men på en punkt visar de ofta en rörande enighet: Det existerar inte en människa som aldrig blir arg - det finns bara sådana som undertrycker sin ilska. Och undertryckt ilska kan skapa oräkneliga psykosomatiska besvär som magsår, migrän, olika spännings tillstånd och dessutom svåra relations störningar.

"Jag blir aldrig arg, jag känner mig bara sårad"

Passiv vrede verkar som ett gift på vänskapens område! Låt oss ge ett exempel. Två kvinnor har öppnat en butik tillsammans. De har varit vänner i många år, men nu har de också blivit arbetskamrater och måste arbeta tillsammans varje dag. Affären öppnar kl 10 på förmiddagen och just den här veckan har den ena kvinnan kommit försent två morgnar. Den andra kvinnan är missnöjd men biter samman. Idag kommer den första kvinnan ännu senare än föregående dagar och den andra kvinnan har på egen hand fått öppna butiken och göra i ordning allt som ska vara. Den sena kvinnan ber inte ens om ursäkt och den andra kvinnan känner sig verkligen sårad. Hela förmiddagen håller hon till ute på lagret och arbetar och lider i tysthet. Hon ser sur ut, svarar korthugget på den sena kvinnans frågor och förefaller allmänt förargad. Till slut frågar den sena kvinnan: "Är du arg eller vad är det?" Den andra kvinnan svarar: "Arg, vadådå? Det är jag väl inte!" Detta är ett ojust sätt att slåss på.Människor som inte visar sin ilska utåt är mycket svårare att klara av än de som får ett utbrott då och då.

Många människor som säger att de aldrig blir arga är faktiskt ärliga - för de känner kanske inte något agg. De kontrollerar sina känslor så väl att all ilska trycks undan långt ner någonstans - och de är inte ens själva medvetna om hur arga de i själva verket är.

"Vissel Johanns principen"

Undertryckt ilska får ännu en negativ effekt. Slutligen kommer vi att explodera. Och detta är något helt annat än att släppa fram negativa känslor emellanåt när de uppstår. När vi förlorar humöret fullständigt, beror det vanligtvis på att vi samlat ihop aggressioner under en längre tid och täppt till det hål i kaffepannans lock där ångan ska pysa ut. Men slutligen så hoppar ju hatten av pipen och innehållet i kaffepannan strömmar ohämmat ut.

När den "hyggliga personen" vi talat om tidigare helt oväntat får ett oerhört utbrott, förstår ingen vad som tagit åt honom/henne. När dennes vrede bedarrat, får han/hon oerhörda skuldkänslor och tigger om att bli ursäktad för att sedan återgå till sitt passiva sätt att handskas med sina känslor.

Men det finns bra sätt att hantera detta annorlunda karaktärsdrag på. Och det är med en ökad kärlek till sig själv - på djupet! Att knyta upp knuten som man oftast inte ens känner till var den är gömd någonstans, men som när man hittar den och lossar den och belyser det gamla trauma som oftast är orsaken till (oftast en låg självkänsla) problemet. Genom att visa en villkorslös kärlek mot sig själv kan man förändra och till och med förflytta berg om det skulle behövas!

Läs mer i MAGIKERN OCH KÄRLEKENS MAGI