Finansinspektionens förslag om skärpta amorteringskrav drabbar utsatta grupper

Finansinspektionens förslag om skärpta amorteringskrav kommer att kraftigt påverka ensamstående föräldrar, unga som vill ut på bostadsmarknaden och ensamma pensionärer. Förslaget löser inte bostadsmarknadens problematik med trög rörlighet och höga barriärer för många grupper.

Finansinspektionens styrelse föreslår ett skärpt amorteringskrav. De som tar nya bolån som överstiger bruttoinkomsten med 4,5 gånger tvingas amortera sina skulder med ytterligare 1 procent, utöver det amorteringskrav som redan finns idag. Det är nu upp till regeringen att fatta beslut i frågan.

– Precis som vid de redan idag införda amorteringskraven så är det de mest utsatta hushållen som påverkas mest av förslaget. Nu blir det ännu svårare för unga personer som är på väg att skaffa sin första bostad. Att utreda effekterna av nuvarande amorteringskrav kombinerat med bolånetak vore på sin plats, säger Cattis Carlén, bostadspolitisk expert på Riksbyggen.

Särskilt hårt slår det föreslagna regelverket mot hushåll med bara en vuxen.

– Ensamstående föräldrar påverkas i större utsträckning än hushåll med två inkomster av de nya reglerna. Vi vet att det till exempel blir svårare för denna grupp att skaffa en större bostad i takt med att barnen växer. Det är förhastat att införa skärpta amorteringskrav utan att konsekvensanalysera hur det slår mot möjligheterna till att efterfråga bostäder, säger Cattis Carlén.

FI:s modell löser inte bostadsmarknadens verkliga problem. Konsekvensen blir snarare att hushållens marginaler krymper, vilket i sin tur leder till att den tillväxtgenererande konsumtionen dämpas. Skärpta amorteringskrav påverkar också både förstagångsköpare och de etablerade som är i behov av att flytta på bostadsmarknaden.

– I grunden är det positivt att amortera på bostadslånen. Men med det här förslaget kommer rörligheten på bostadsmarknaden försvåras ytterligare och det blir svårare för hushållen att förutse och långsiktigt planera sin ekonomi, säger Cattis Carlén.

Nedan finns några konkreta räkneexempel som visar hur rörlighet, ansvarstagande och företagande försvåras med det nya förslaget:

1. Pensionären och änkan Elsa flyttar till en lägenhet i Stockholm från en villa i Sundsvall för att komma närmare barn och barnbarn. Elsas årsinkomst är 240 000 kr. Det nya bolånet är 1,8 miljoner, lägenhetens marknadsvärde 4,3. Det ger en belåningsgrad på 42 procent och en skuldkvot på 7,5 gånger årsinkomsten. Elsa kommer att krävas på en utgift om 18 000 kr/år då hon tvingas amortera en procent.

2. Nyskilda föräldern Anders väljer att bo kvar i radhuset utanför Göteborg tills barnen har gått färdigt i skolan. Anders årsinkomst är 570 000 kr. Efter skilsmässan växer bolånet från 2,1 miljoner till 3,3. Radhuset har ett marknadsvärde på 4,3, vilket ger en skuldkvot på 5,8 gånger årsinkomsten och en belåningsgrad på 77 procent. Anders kommer att tvingas att amortera tre procent per år, vilket innebär en årlig utgift om 99 000 kr.

3. Företagaren Linda i Skåne investerar ett större belopp i sin affärsrörelse. Lindas årsinkomst är 600 000 kr. Med en villa vars marknadsvärde är fem miljoner ökar hon bolånet från 1,25 miljoner till 4,25. Det ger en belåningsgrad på 85 procent och en skuldkvot på 7,1 gånger årsinkomsten. Med en amorteringstakt på tre procent per år får Linda en utgift på 153 000 kr/år, utöver driftskostnaden.

Elsa, Anders och Linda är inga spekulanter som utnyttjar de låga räntorna och den akuta bostadsbristen. Tvärtom är det förändrade livssituationer och yrkesmässiga ambitioner som påverkar nivån på deras bolån.

För mer information:
Cattis Carlén, bostadspolitisk expert på Riksbyggen, 072-22 46 515