Studie har kartlagt hur grundläggande ögonrörelser formas

I en ny studie som presenteras i Nature Communications har forskare vid Karolinska Institutet och S:t Eriks Ögonsjukhus kartlagt var i hjärnan blickstabiliserande impulser skapas. Denna grundforskning har betydelse för hur skador eller sjukdomar i hjärnan kan behandlas.

För att ögonen ska ha en god synskärpa även när vi till exempel rör på huvudet eller åker tåg, skapar hjärnan så kallade blickstabiliserande rörelser. Det behövs för att vi ska kunna se föremål skarpt och inte ska bli yra och vimsiga. Den här förmågan har funnits hos ryggradsdjur ända sedan de utvecklades. Och nu vet forskarna var funktionen att skapa dessa blickstabiliserande rörelser uppstår.

–I forskarvärlden har det rått delade meningar om hur hjärnan styr funktionen utifrån våra sinnesintryck. Nu vet vi att de blickstabiliserande rörelserna uppstår i hjärnstammen, säger Tobias Wibble, läkare och postdoktor.

De blickstabiliserande ögonrörelserna reagerar på sinnesintryck från synen, innerörat och känseln. Att veta var funktionen uppstår är viktigt för att på sikt kunna skapa mer individuell behandling för den stora patientgrupp som upplever yrsel och ostadighetskänslor.

–Skador som ger yrsel har hittills varit svåra att utvärdera, men genom att analysera ögonrörelser kan vi få en inblick i hjärnans funktion. Genom den här nya kunskapen har vi skapat en utgångspunkt för att förstå hur hjärnan påverkas av skadorna och hur den anpassar sig över tid. Vi genomför nu kliniska studier där målet är att kunna ge patienten en förklaring till deras symtom och därmed kunna anpassa behandlingen för att ge hjärnan bästa möjliga förutsättningar för att återhämta sig, säger Tobias Wibble.

Om studien
Studien har genomförts av Tobias Wibble, läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och post-doc vid Institutionen för klinisk neurovetenskap/avdelningen för ögon och syn, Tony Pansell, docent och forskargruppsledare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap/avdelningen för ögon och syn, Sten Grillner, senior professor vid Institutionen för neurovetenskap och professor Juan Pérez-Fernández vid CINBIO på universitetet i Vigo i Spanien