L. RON HUBBARD | BIOGRAFISKT PORTRÄTT

GRUNDARE

”Den första principen i min egen filosofi”, skrev L. Ron Hubbard, ”är att visdomen är till för var och en som önskar nå den. Den tjänar såväl konung som ofrälse och bör aldrig betraktas med vördnad.” Förutom detta måste en filosofi vara möjlig att tillämpa, ty: ”Lärdom instängd i malätna böcker är inte till glädje för någon och är därför utan värde, såvida man inte kan använda den.” Slutligen förklarade han att filosofisk kunskap endast är värdefull om den är sann och användbar, och fastställde därmed de vägledande principerna för Dianetik och Scientologi.

Hur L. Ron Hubbard kom att grunda dessa ämnen är en mycket lång historia, som egentligen började under förra seklets första årtionden, då han stiftade bekantskap med den stam av svartfotsindianer som bodde i och runt hans hemstad Helena i Montana. Bland dem märktes särskilt en tvättäkta, erfaren medicinman, känd i trakten som ”Gamle Tom”. Det märkliga vänskapsband som knöts dem emellan ledde till att den sexårige Ron visades den stora äran att bli upptagen som blodsfrände i stammen, och skänkte honom en djup insikt i ett andligt arv av mycket speciellt slag.

Vad som kan betraktas som nästa milstolpe i L. Ron Hubbards liv kom 1923 då han, tolv år gammal, började studera freudiansk teori under kommendörkapten Joseph C. Thompson – den förste officeren i Förenta staternas flotta som faktiskt hade arbetat med Freud i Wien. Trots att L. Ron Hubbard aldrig skulle komma att acceptera psykoanalys som sådan, blev hans kontakt med ämnet avgörande. Han skrev senare att Freud, om inget annat, i alla fall hade framkastat tanken ”att någonting kan göras åt sinnet”.

Den tredje betydelsefulla etappen i L. Ron Hubbards sökande ägde rum i Asien, där han ägnade nästan två år åt resor och studier. Han blev en av de få västerlänningar som fick tillträde till de sägenomspunna tibetanska lamaklostren i Kinas västra berg, och studerade faktiskt under den siste i en rad av magiker som stammade från Kublai kahns hov. Men hur fascinerande dessa äventyr än må ha synts honom, konstaterade han till slut att han inte hade funnit något vare sig användbart eller förutsägbart vad gällde det mänskliga sinnet och människoanden.

Utsikt från L. Ron Hubbards stuga i Port Orchard, i delstaten Washington, där han skrev ” Excalibur” 1938; fotografi av L. Ron Hubbard.

När Hubbard återvände till Förenta staterna 1929, skrev han in sig vid George Washington-universitetet, där han studerade ingenjörsvetenskap, matematik och kärnfysik – ämnen som senare skulle bli honom till god nytta i hans filosofiska sökande. Faktum är att L. Ron Hubbard var den förste att rigoröst tillämpa västliga vetenskapliga metoder på studiet av andliga ting. Men bortsett från en grundläggande metodik hade universitetet ingenting att erbjuda. Han medgav i själva verket senare: ”Det var mycket uppenbart att jag hade att göra med och levde i en kultur som visste mindre om människans sinne än den mest primitiva stam jag någonsin hade varit i kontakt med”, och ”eftersom jag visste att människorna i Orienten inte kunde tränga så djupt och förutsägbart in i gåtorna som omgärdade människans sinne som jag hade kommit att förvänta mig, visste jag att jag hade mycket forskningsarbete framför mig.”

Denna forskning tog i huvudsak de följande 20 åren i anspråk och förde honom i kontakt med inte mindre än 21 folkslag och kulturer, däribland indianstammar vid Nordamerikas nordvästra Stillahavskust, filippinska tagaler och, som han brukade skämta, folket i Bronx. Enkelt uttryckt inriktade sig hans arbete under denna period på två grundläggande frågor. Den ena utgick från experiment från hans universitetstid och innebar ett sökande livskraften, vilken man länge hade spekulerat över, dvs. det mänskliga medvetandets källa. Den andra, som var oupplösligt knuten till den första, var att han ville fastställa en gemensam nämnare för allt liv; ty inte förrän detta hade gjorts, resonerade han, kunde man verkligen fastställa vad som både är sant och användbart i fråga om människans tillstånd.

L. Ron Hubbards manuskript ”Excalibur”, där han i grundligt beskriver den distinkta definierbara drivkraft som finns bakom allt mänskligt beteende: överleva.

Den första etappen i detta sökande avslutades 1938, med ett opublicerat manuskript kallat Excalibur. I huvudsak framlade detta arbete tanken att livet är mycket mer än en serie slumpvisa kemiska reaktioner och att det bakom allt mänskligt beteende finns någon slags definierbar drivkraft. Denna drivkraft, förklarade han, var Överlev!, och utgjorde den allra mest djupgående, genomträngande kraften hos alla människor. Att människan överlevde var ingen ny tanke. Vad som var nytt, däremot, var att detta var tillvarons enda grundläggande gemensamma nämnare. Detta visade vilken riktning den fortsatta forskningen måste följa.