Ingrid Lönnstedt: Statistiker är inte bara ’’siffernissar’’

Det finns gott om människor där ute som ser biostatistiker (eller statistiker rent generellt) som enbart ’’siffernissar’’ vars främsta syssla är att hjälpa andra med att räta ut den röra de själva skapat i sin datainsamling.

Även om man som statistiker kan uppskatta att skapa ordning i data så kan tidig involvering av statistiker redan i studiedesignen förhindra att röran skapas från början. Ska vi vara ärliga, och det ska vi ju, så kan inte statistiker komma in för tidigt i ett projekt. Ett statistiskt tänk redan från början eller i planeringen av studier är ett utmärkt sätt att optimera nyttan, tidsplaner och budget för vilket projekt som helst.

Effekten blir att dataanalysen går snabbare och blir generellt mer effektivt kostnadsmässigt. Många som forskat har någon gång sett ett berg av data som är bortom räddning, där studien helt enkelt inte mätte den optimala variabeln, missade att inkludera grundläggande information, eller misslyckades att fånga en forskningsfråga eftersom registerdatat (som används i Real-World Evidence-studier) hade en annan struktur än väntat.

Så vad gör dom då, biostatistikerna?

Även om de gör en hel del dataanalyser så spenderar statistiker mer eller mindre lika mycket tid i strategiska diskussionsfaser tillsammans med forskarlag. De hjälper till att bedöma nyttan av parallellgruppsdesign och ”crossover”-design, att beräkna stickprovsstorlekar av olika studiedesigner, optimera val av punktskattningar, kontrollera praktiska aspekter kring datainsamling och mycket mer. Allt för att skapa den mest effektiva och informativa kopplingen mellan forskningsfrågan och studiens slutsatser.