Ekonomiska lösningar kräver långsiktighet i Covid-19s kölvatten

Ny vecka – nya krafttag. Kan omöjligen bara vara jag som känner av att vardagen har förändrats och det som till en början var undantag, krishantering och en stor pausknapp som lamslog tillvaron ordentligt har blivit vardag. Jag har sett och varit med under flera lågkonjunkturer, men det har aldrig varit i närheten av effekterna vi nu ser av Covid-19 vare sig i hastighet eller utslagning. 

Coronas effekter skakar om såväl vårt land som omvärlden på ett närmast overkligt och mardrömslikt sätt, självklart för de som insjuknar, men om vi bortser från sjukdomen i den här texten så är haveriet ett faktum för svensk ekonomi. Avseende Sveriges överlevnad här och nu kontra den långsiktiga resan mot det nya normala är det nog ingen som kan sia om dess utsikter. Vad kommer vara normalt framgent? Om vi jämför tiden innan Covid-19 så kan jag endast konstatera att det känns orimligt långt borta. Vad som kändes över en natt, gick Sverige, från ett blomstrande näringsliv med välmående ekonomi till en lågkonjunktur som Sveriges kommuner och regioner spås bli alltmer långdragen och hota svensk välfärd under lång tid framöver. I vårbudgeten som presenterades tidigare i år spår finansministern Magdalena Andersson (S) en dyster prognos där uppemot 13.5% arbetslöshet kan vara verklighet innan sommaren. Siffror vi inte sett sedan 90-talet. Något som kommer bidra till ett kraftigt utanförskap, än minst bland nyanlända som unga som var nya på arbetsmarknaden och som nu tvingas uppleva hur tryggheten tas ifrån dem. Jag ser med stor oro på den flodvåg med ökad kriminalitet och otrygghet som föds ur det. Så även den otrygghet som upplevs i stugorna just nu, där rapporteringen om sjukläget i Sverige och oron för om man står på tur att förlora jobbet eller om det blir någon semester att se fram emot i sommar. Jag upplever också en uppgivenhet eller olust att supporta sin lokala restaurang eller hotell, då myndigheternas tydliga signaler om återhållsamhet ständigt blir som en djävul på axeln som förpestar all form av stämning. Kombinationen av hälsooro och försiktighet gräver allt djupare hål i den ekonomiska krisen och framställer en häxbrygd som inte serverats tidigare i modern historia.

Långsiktiga åtgärder krävs

Jag eftersöker omedelbara åtgärder från regeringen och kommunerna som agerat både snabbt och föredömligt med akuta insatser men bristfälligt och långsamt i den här krisens långsiktiga framfart. Att flera myndigheter och organisationer fortfarande står och trampar på startlinjen med villrådig uppsyn och likt staten fokuserar på stora åtgärder här och nu, gör att långsiktiga lösningar skjuts på framtiden. Alla temporära gigantiska paket som nu lagts i räddningsflotten, stjälper möjligheten att bygga upp en långsiktig ekonomi och tilltro på Sveriges företag och ekonomiska möjligheter efter viruset. Det självklara är att ge praktisk hjälp till företag tvingas till korttidspermitteringar och uppsägningar av anställda, är bra som tidigare nämnts men det är temporärt, långsiktigheten saknas för att klara en återstart av Sverige, så är det bara konstgjord andning. Därför är återstartsdiskussioner väsentligt mycket viktigare än nuvarande ”storpaketslösningar” för framförallt små och medelstora företag som ändå är lejonparten av försörjningen i Sverige. Så förutom de rent praktiska och finansiella delarna, skall inte den psykologiska delen underskattas, där just återstart av AB Sverige som jag brukar kalla det, skall skicka tydliga förtroendesignaler som gör att människor vågar tror på att vi kommer resa oss ur askan. Ett nytt normalläge kommer uppstå i sviterna av Covid-19 något som även skickar internationella signaler om att Sverige kommer kunna leverera en trygg och stabil situation som exportland. Att Sverige är ett tjänstesamhälle gör oss även helt beroende av att kunder köper tjänster. Hur dessa tjänsteföretag skall kunna klara sig under några månader då folk är livrädda för att utsätta sig för smitta låter i mina öron minst sagt tveksamt, varför långsiktighet och återstartspaket blir ännu viktigare.

För Securitas del så ser vi tydligt att säkerhet behövs mer än någonsin i dessa oroliga tider, därav min knytning till arbetslösheten och utanförskapet. Men givetvis drabbas vi även som andra företag av viss minskad orderingång som leder till minskat rekryteringsbehov samt varsel i förekommande fall. Men vårt fokus senaste åren att bli bredare i vårt tjänsteutbud, gör att vi kan erbjuda omplaceringar etc. i många fall vilket bland annat räddar många heltidsanställningar.

Vi är mitt i en pandemi men kommer ta oss ur detta krisläge i sinom tid. Då måste Sverige ha en stabilitet som bygger på en mix av värderingar, ambitioner och sammanhållning. Sistnämnda skapas genom att agera på lång sikt och här blir organisationer som Svenskt Näringsliv och dess olika sektorer helt avgörande i dialogen. Det digitala samhället bjuder in till en ny inriktning, då vi sett att det fungerat utmärkt för många sektorer att arbeta på distans i månader. Varför inte föreslå långsiktiga satsningar på strategiskt viktiga områden som utbildning för framtiden och omvandling av bestånd och yrken som omvärderats under krisen. Framtidstro bygger på samverkan och varför inte uttala en tydlig strategi som leds av utpekade företagsledare tillsammans med regeringen? Jag är idel öra för debatt och vidare diskussion.

Joachim Källsholm, vd, Securitas Sverige AB.