Hallå där Annika!

Är det så att det sitter en slipad detektiv på Sofielundsgatan? Annika kanske inte hör hemma i en kriminalroman, men sitt jobb liknar hon vid en detektivs- att hålla reda på att fakturor skickas och betalas i tid och att snoka rätt på dem när de är på villovägar eller när något inte stämmer. Hon tycker ekonomi är utmanande och gillar att den ena dagen inte är den andra lik. Så från bilhandel, via helikopterbransch och tingsrätt har vi nu turen att ha Annika hos oss!

Vad gör en redovisningsassistent?
– Jag skickar fakturor till kunder och håller koll på att de betalar. De fakturor som kommer in ser jag till att de är korrekta, samt att vi betalar. Jag håller kontakt med kolleger och kunder för att stämma av betalningar, skickar påminnelser och reder ut i fall något blivit fel. 

Är det något man längtar efter att jobba med redan som barn?
– Ha, ha, nej så var det inte för mig i alla fall, men när det var dags att välja inriktning till gymnasiet valde jag handel och administration för jag tycker det är kul med siffror och det visade sig sedan att jag valt helt rätt.

Vilket var ditt första jobb?
– Jag hade tur, för sista året på gymnasiet praktiserade jag på Upplands Motor och där fick jag jobba kvar när skolan var slut. I tre år jobbade jag där med kundservice, ekonomi och administration. Ibland satt jag handgripligen och räknade pengar när kunder kom in och betalade av bilköpet kontant…

Vad hände sedan?
– Efter det började jag hos Poolia och blev under en tid uthyrd till Patria Helicopters på Arlanda, tingsrätten i Uppsala och slutligen till Sh byggs reception drygt två månader 2005 när dåvarande receptionisten var sjukskriven. När det uppdraget var slut gick jag tillbaka till tingsrätten i tio månader. 

Men alla vägar bär till Sh?
– Ja det kan man säga! När receptionisten gick i pension 2006 ringde de och frågade om jag ville komma tillbaka, och det ville jag såklart! Så jag kom tillbaka som receptionist, skötte växel, kontorsadministration och ekonomi. Det har lett fram till mitt nuvarande jobb.

Vad har hänt på kontoret under de här tio åren?
– Kontoret har ju blivit större till ytan för vi har blivit fler. Ett minne jag har från första tiden är att jag nästan kunde ställa klockan efter när de som satt på övervåningen gick på lunch vid 11. Då började det klampa i golvet och i trappan. Ett annat minne är att Staffans rum var rökrum. Där satt kollegerna på rasterna och rökte och löste korsord. Nu känns det som det var länge sedan.